Mr popular, bad girl

Natten som förändade allt

Kims perspektiv
Jag vaknade av en fruktansvärd smärta i ansiktet. Jag öppnade ögonen och de ända som kom från min mun var ett kvävt skrik. Där framför mig stod min egen pappa, de var han som hade slagit mig och då förstod jag direkt att han druckit. Jag andades in och kände sprit lukten ända in till mitt rum. Han tog upp ett föremål som jag inte kunde uppfatta eftersom de var mitt i natten och därför väldigt mörkt ute, han slog mig ännu en gång i ansiktet och jag skrek. "Vad är ditt fucking problem?" Fick jag ur mig. Han slog mig ännu en gång, och en till. Han höll på i säkert en kvart innan han gick ut ur rummet och jag hörde hur han krossade en spritflaska. Jag skyndade mig upp ur sängen för att låsa men ramlade efter första steget, tack varsamma slag. Jag tog mig snabbt upp på fötterna igen och låste dörren innan jag sjönk ner framför den och började gråta. Jag hatade verkligen när folk såg mig svag, jag grät aldrig. Aldrig. Inte ens på min egen mammas begravning grät jag. Jag satt som ett fån och stirrade rakt fram, jag kommer i håg det så tydligt. De var mycket människor där, alla jag någonsin pratat med kändes det som förutom pappa. Han är alkoholist och bryr sig inte ett skit om något eller någon. Jag var egentligen bara en språken kodom på en fest.

Jag vaknade nästa morgon tack vare att jag hade somnat rakt framför fönstret som börjat släppa in ljus i rummet. Jag kommer knappt ihåg någonting från natten som varit innan jag reste mig upp och kände smärtan, då kom allting tillbaka till mig. Jag kollade på mig själv i spegeln och hela mitt ansikte var förstört. Jag försökte att inte tänka på de utan låste sakta upp dörren och säkrade alla rum så att pappa inte var hemma. Han har gått, bra. Jag börjar ta upp kläder ur byrån, de får bli ett par svarta slitna jeans shorts, en vit magtröja och en lätt sminkning, inte för att de spelar någon roll så mitt ansikte ser ut. Jag sätter mig på golvet framför spegeln och tar på maskars och eyeliner. Jag tar snabbt min svart märkes väska, tar på mig ett par vita convese och en svart skinnjacka. Jag lämnar huset och tar min skateboard som står lutad mot husväggen och börjar åka mot skolan.

Väl framme får jag en massa blickar från alla jag går förbi, först fattar jag inte varför men när min älskade lärarinna (förstå ironin) och vill prata med mig fattar jag varför alla kollade, mitt ansikte. "Har du varit i slagsmål?" Frågar hon mig. Jag svarar inte utan stirrar rakt in i väggen. "Jag vet att din pappa har de svårt, har han gjort något?" Jag svarar fortfarande inte men känner hur ilskan håller på att bubbla över. "Kim... Om han har gjort något är de inte okej, snälla bara svara ja eller nej. Annars kan jag inte hjälpa dig." Hon suckar. "Ja" det är det enda jag säger sedan lämnar jag klassrummet.