Jag är en helt vanlig 17 årig tjej som går i en helt vanlig skola i LA. Jag är en ganska off tjej, om ni vet vad jag menar. Alltså att jag inte syns så mycket och inte är så pratglad. Jag är ganska lång, typ 1.66 och har ganska långt blont lockigt hår. Jag har gröna ögon och sminkar mig inte som alla andra tjejer utan bara mer lite mascara. Jag och mitt ex, Simon gjorde nyss slut. Vi hade varit ihop i ca 1 år men vi kände att vi va liksom inte var menade för varandra. Jag hade en bästa kompis men hon flyttade till London i England. Så nu så är jag mest ensam och bara lyssnar på musik. Jag vet att alla i skolan tycker att jag är lite speciell. Som i min synvinkel inte låter så positivt. Nej men att jag är så ensam nu när Emelie har flyttat. Juste jag glömde nämna mitt namn, jag heter Josefin och detta är min berättelse om hur mitt liv förändrades helt.
"Josefin! Hallå Josefin!! Om du vill att jag ska locka ditt hår så får du komma ner nu, jag börjar jobba om en timme!!" Ropar mamma
Idag så var det dags igen. Årets skolfoto. Det viktigaste i hela världens, som alla tjejer i klassen tyckte. Jag förstår knappt fortfarande inte varför vi måste ta det dumma skolfotot som alltid blir lika fult på oss alla varje år. Min mamma vill jätte gärna använda hennes nya locktång som de nyss köpt in till hennes frisörs salong.
"Inte för långt upp som du gjorde i julas mamma för det såg för jävligt ut" sa jag.
"Vårda språket Josefin" väste mamma.
När allt var klart och jag äntligen kunde gå ut från mammas tjat att jag inte skulle ta cykla för att då skulle det blåsa för mycket och första lockarna så kände jag att detta skulle bli en väldigt lyckad dag.
Jag tänkte att jag skulle ta den långa vägen bara för att jag inte börjar förens om en timme och det var så fint ute. Jag kom på att jag har laddat ner lite nya låtar på min spotifylista som jag kunde lyssna på nu.
Jag tar upp min telefon och letar i väskan efter mina hörlurar när jag plötsligt blir knuffade så jag trillar ner på marken och alla mina böcker i väskan flyger ut samt min telefon flyger åt helsike.
"Aj" skriker jag.
"Oj förlåt gick det bra."
Hör jag en ganska ung kille säga. Han tar tag i min hand och drar mig upp. När jag kollar upp för att se vem det är så ser jag två exakt likadana killar stå jämte varandra och glo på mig.
"Uhm hej?" Säger jag.
"Oj förlåt, Luke heter jag och detta är min bror Jai"
Dom bara står där och glor på mig som om att jag typ har choklad runt hela munnen.
"okej detta känns bara lite konstigt" säger jag och plockar upp mina böcker och lägger dom i väskan.
"Vad heter du då?" Frågar killen som jag tror heter Jai, eller var det Luke. Ja vettifan och bryr mig inte heller egentligen.
"Uhm Josefin, men jag har bråttom jag måste skynda mig till skolan. Tack för att du hjälpte mig upp efter att ha sprungit in i mig iallafall" sa jag och kollar på en utav dom.
"Uhm det var jag som råkade knuffa dig och sen hjälpte dig upp" sa den andra killen.
Jag börjar nu märka en skillnad på dom. Den som knuffade mig har blått hår på luggen och en prick på nästan medans den andra killen inte har det. "Aha. Okej. Tack iallafall, Luke var det va?"
"Japp, och det var så lite så" jag började gå mot skolan igen.
"Vi ses väll snart igen" Hör jag någon ropa bakom mig. Jag vänder mig om och ser Luke stå och vinka.
"Jadå" ropar jag tillbaka.ETT NYTT KAPITEL VARJE DAG❤️
Jag hoppas ni gillade första kapitlet. I början så kommer det att va ganska dåligt eftersom att ni ska lära känna karaktärerna lite först men om 2 kapitlar alltså kapitel 3 så börjar typ allt det jag sett fram emot.
YOU ARE READING
You and I -Luke Brooks
FanfictionJosefin är en 17 årig tjej som har det ganska tufft när hennes bästa kompis precis har flyttat. Men som tur är så hittar hon ett ganska crazy gäng. Dom kallar sig själva The Janoskians. Detta gänget förändrar hennes liv totalt båda positivt och nega...