Jag känner hur en tår rinner ner för min kind och jag lägger mig och blundar.
-------------
Jag ligger bara där i sängen. Jag kan inte sluta tänka på Felix. När klockan är 07:00 så vänder jag mig mot Oscar som ligger o kollar på mig
- har du inte heller kunnat sova?
Frågade jag
- Nej, jag hoppas han mår bra
Sa Oscar o tittade på mig oroande.
Jag la mig mot Oscar o tittade på honom.
- När får vi åka o hälsa på?
- jag vet inte de skulle ringa från sjukhuset o berätta hur Felix mår och ifall vi kan komma
- Han kommer bli okej va?
Sa jag o jag kände hur en tår sakta rann ner för min kind.
Oscar tog sitt finger och torkade bort tåren när han sa
- Jag vet inte, men jag hoppas verkligen det
Sedan tog han in mig i en varm Oscar kram.
När klockan var 08:00 kom de andra killarna oxå in på rummet. Vi satt o pratade om allt som hade hänt. Jag gick in på toan. Såren från när den där tjejen puttade ner mig på asfalten har nästan gått bort helt nu. Juste tjejen... Tjejen... De var samma tjej som skadade Felix, jag kommer ihåg hennes ansikte nu. Jag rusade ut från toan o ställde mig framför killarna o skrev
- TJEJEN!!! Det är hon!!! Hon skadade Felix !!!
- Saga ta det Lungt okej?? Sa Oscar och kom fram o kramade mig.
- vad pratar du om? Vilken tjej? Sa ogge.
- hon som välte ner mig o gjorde så att jag hamnade på sjukhuset. Jag kommer ihåg det nu, jag kommer ihåg hennes ansikte. Det var samma tjej som skadade Felix igår.
- Va?!? Nej är du helt säker? De kanske var någon annan? Sa Omar
- nej jag är helt säker det var hon!
Vi satt i tystnad på väntan av att telefonen skulle ringa
- MEN VARFÖR RINGER DEM INTE!? Utbrast Oscar skrikandes
Han ställde sig upp o kastade en flaska vatten på dörren.
- Oscar dem kommer ringa ge det bara lite tid.
( ring ring )
Oscar flög fram till telefonen
- hej?
- ja detta är Oscar Enestad
- okej, mår han bra då?
- vadå du ska ta det när vi är där?
- aja okej vi kommer
Sen la han på
- Vi åker nu! Sa Oscar o vi begav oss till sjukhuset som Felix låg på.
När vi kom fram till receptionen då stod det en tjej där som visade oss till rummet där Felix låg. Han hade massa sladdar och saker dragna till honom och massa pipande maskiner.
- Jag antar att ni är hans vänner? Hör vi en manlig röst säga
- jo jag är doktorn.
- Aa hej. sa vi
- Så kommer han klara sig!?
- jo grejen är det att Felix just nu ligger i koma o det finns inget som vi kan göra, just nu så får vi bara vänta o se.
Vi sa inte ett ord utan bara stod där o tittade på honom.
- jag antar att ni vill vara själva med honom. Sa doktorn o gick
Vi alla sprang fram till Felix o satt där.
- Felix? Detta får inte sluta här! Sa Oscar gråtandes.
- det får bara inte sluta såhär...
