Pojken i solnedgången| Foscar

07

Jag sitter här ute på verandan och betraktar solnedgången.
Hur vågorna gång på gång slår in mot stranden igen, himlen som är i den där vackra rosafärgande färgen som framkallar varma och lungan känslor.

Men min blick dras snart till killen som är på väg upp mot mitt lilla hus. Han kommer där i kortbyxor och kortärmad skjorta som löst fladdrar med i vinden.

Min blick ligger ej på solnedgången längre, ej vid stranden och ej vid havet. Blicken ligger på killen som precis står framför mig, blicken ligger på killen vid namn Felix.
Och bara av att se honom så går mitt hjärta bannas, känns som om det vill hoppa ur bröstet på mig.

Han står där länge och bara ser på mig med en blicken som är svår att tyda innan han till slut tar tag om min högra hand och drar upp mig till stående position.

Han tar ett steg fram så att det bara är en 10 cm emellan oss, han lägger armarna om min nacke och kramar om mig mjukt.

Jag tar upp mina armar och lägger de runt hans midja och kramar mjukt tillbaka.
Och så står vi ända tills solen har gått ner bakom horisonten.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ta det lugnt, jag lever