☘ Elise och James☘
Prolog
James rusade ner för trapporna i en fart som fick hans lillasyster att fnittra.
Han var försenad. Igen.
Inte för att det spelade så stor roll, det var ändå alltid någon av hans kompisar som kom ännu senare, och därför fick läraren att glömma bort honom.
James kysste sin mamma på kinden och kramade sin lillasyster innan han ryckte tag i sin jacka och sina nycklar, och försvann ut genom dörren.
På vägen till skolan funderade han på om han skulle göra en snygg entré, eller bara skippa lektionen. När han tittade på klockan såg han att lektionen var över om tjugo minuter, och valde att helt enkelt skippa den. Det var ändå historia, vilket James briljerade i tack vare sin pappa. Hans pappa var en mycket respekterad forskare i just historia, och tyckte mycket om att hålla föredrag om Napoleon vid middagsbordet. Detta fick i sin tur alltid hans mamma att börja sjunga på Waterloo av ABBA vilket resulterade i att hans femåriga lillasyster försöker sjunga med, vilket resulterade i kaos. Det var ett bra sätt att beskriva hans familj. Kaos. Fast ett bra sorts kaos. Ett sånt kaos som fick dig att vilja le, och sjunga med i Waterloo.
James kunde inte låta bli att le själv.
Han klev av sin motorcykel på skolparkeringen, och tog med sig hjälmen in.
James behövde aldrig oroa sig för att inte få en plats, eftersom att det var ingen. Ingen. Som skulle våga ställa sig på James Cosgroves plats. Det hade i stort sett varit så sedan en kille som gick första året ställde sig där av misstag och fick en rejäl smocka i ansiktet dagen efter. James var inte våldsam vanligtvis, men killen hade blivit sur att han inte fick stå där och förolämpat James motorcykel.
Dålig ide.
När James gick in i den stora vitmålade tegelbyggnaden, hade första perioden precis slutat. Han letade i massan av pratande, skrattande och skrikande elever, efter sin bästa väns blonda hårkalufs. Han hade knappt varit där i trettio sekunder innan en kort rödhårig tjej petade honom på axeln. Han vände sig om och höjer på ögonbrynen. Hon hade gjort så där som tjejer gör ibland, när de helt rakar av sina ögonbryn och ritar nya på mycket besynnerliga platser.
"Eh... Jo min kompis undrar om du har någon dejt till skolbalen?" James hade ingen dejt, eftersom att han inte ens planerade att gå. Han visste mycket väl att det förväntades av honom att gå med Allie, skolans Queen B, men Hunter orkade inte. Skolbalen var ett sätt att få bjuda ut någon man gillar, eller att bli totalt dissad. Och eftersom att James inte hade någon han gillade, och absolut inte skulle bli dissad, såg han inte poängen.
James suckade och drog fingrarna genom sitt svarta långa hår. Det hade växt och blivit så långt att det nästan ramlade ner framför ögonen och hans mamma hade tjatat på honom att klippa sig i flera månader. Precis när han skulle komma på ett bra sätt att säga till tjejen att han varken vill gå med henne eller hennes 'kompis', fastän han inte hade någon annan att gå med, dunsade någonting litet in i honom. Eftersom att att James gått på fäktning sedan han var nio och hockey sedan han lärt sig att gå hade han snabba reflexer, och fångade upp det han nu såg var en flicka i famnen. Hon hade medellångt blont hår i en lös fläta, och doftade blommor. Inte som om hon hade satt på sig en parfym med en lukt av blommor, utan mer som om hon hade rullat runt på en äng av violer. Det var en underbar doft, och påminde Hunter om sommaren. Han var så inne i sin egen värld att han inte märkte att han fortfarande hade ett fast tag om flickan för att hon inte skulle falla. Innan någon av dem hann göra något mer, kom en lång gänglig pojke rusande igenom korridoren.
"Elise! Ge tillbaka dem nu!" Flickan - Elise - verkade brytas ur sin trans och mumlade ett tyst 'sorry' till James, innan hon försiktigt krånglade sig ur hans famn. Hon tittade på pojken igen och fnittrade innan hon började springa ner för korridoren. Pojken mumlade en tyst svordom mellan sammanbitna tänder, innan han sprang efter henne.
James stod tafatt kvar innan han gick därifrån utan att ge den rödhåriga tjejen ett svar.
☘
Elise sjönk ner bakom ett toalettbås, och flåsade ansträngt. Tänk att hon sprang in i James Cosgrove! Gud så pinsamt!
Det hela hade börjar med att hon tagit Elliotts hörlurar, eftersom att han vägrade att följa med henne och prova klänningar till balen. Sedan hade hon glömt att titta sig för, och sprang rätt in i James solida bröst. Hon hoppades av hela sitt hjärta, att han skulle glömma bort henne snabbt, för att vem vet vad James kunde göra om han blev förbannad? Det ryktades att han var med i ett gäng, och att han hade mördat en människa, men Elise visste bättre än att tro på skvallret, eftersom att det också ryktades att hon och Elliott var ett par, vilket absolut inte är sant. Elliott hade varit hennes vän sedan förskolan. Det hade börjat med att några pojkar hade retat Elliott, och sagt att han såg ut som en bäver. Då hade Elise sparkat ledaren mellan benen, och sagt att han såg ut som en potatis. Sedan dess har ingen vågat reta Elliott något mer, och Elise och Elliott varit oskiljaktiga.
De var ett omaka par, Elise och Elliott. Medan Elliot med sin långa gängliga form och ostyriga röda hår gav en känsla av blyghet och besvärlighet, var Elise hans raka motsats. Hela hennes en och sextio långa existens skrek glädje och sommar.
Elise öppnade toalettbåset och gick försiktigt ut till handfaten. Hon visste att Elliott aldrig skulle våga gå in på tjejtoan, men man kunde aldrig vara nog försiktig. De enda som var där var en tjej med blålila hår och svarta glasögon som lutade sig mot en vägg samtidigt som hon kollade på sin mobil, och en lång blond tjej som tvättade händerna. Fast från Elises perspektiv blev nog alla ganska långa.
Hörlurarna hon höll i handen var svarta med mörkblåa detaljer, och hon visste att de var Elliotts favoritpar.
"Elise! Elise öppna dörren!" Elise fnittrade och de andra tjejerna på toan gav henne konstiga blickar. Hon kunde svära att hon hörde den blåhåriga tjejen muttra 'jävla idioter'.
"Bara om du lovar att prova klänningar med mig!" ropade Elise till andra sidan dörren.
Hon hörde hur någon suckade och sedan Elliotts mycket motvilliga röst.
"Visst, jag är väl med och provar väl dina dumma klänningar, bara snälla ge mig hörlurarna Elise."
Elise slog upp dörren så häftigt att Elliott kunde känna vindpusten när dörren smällde upp två millimeter från hans ansikte. Han hoppade förskräckt bakåt men hann inte få särskilt mycket tid att reagera eftersom att Elise genast hoppade ut och slog armarna om honom.
"Tacktacktacktacktacktacktack! Du är världens bästaste vän!" Elise räckte över hörlurarna till en surmulen Elliott som tar emot den samtidigt som han mumlade 'Elise jag svär att en dag kommer du ta död på mig.'
Elise bara log och trippade vidare längs korridoren.
☘ Elise och James☘
Så här har vi en liten prolog till min nya novell ^^ Som ni kanske märker är den här i tredje person och inte första person som DMA, och dessutom i past tense (orkar inte öppna google översätt deal with it).
Resten av kapitlena kommer att vara i nutidsform bara så att ni vet!
XOXO TLQ
