☘ Elise och James☘
"James?"
"Mmmh."
"James?"
"Mmh."
"..."
"AJ! Vafan gjorde du så för?" James tar sig om tinningen och tittar surt på en av sin bästa vänner.
"Du lyssnade ju inte!" Hunter korsar armarna över bröstet och rycker åt sig pennan som han för någon minut sedan kastat i James huvud.
"Gjorde jag ju visst!" Hunter höjer på ögonbrynen och ger James sin kallaste blick. "Skaru' ha stryk pluttefjant?"
"Plutte-vadå?" Eddie som innan suttit med sina hörlurar och kollat på någon serie på sin mobil tittar frågande upp.
"Pluttefjant såklart," säger Hunter som om det vore den mest uppenbara saken i hela världen. Eddie låter blicken vandra mellan Hunter och James innan han sätter på sig hörlurarna igen.
Hunter knuffar till James på axeln för att få hans uppmärksamhet, men James vänder sig bara surt åt andra hållet.
"Kom igen babe, förlåt att jag kallade dig pluttefjant." James ignorerar Hunters försök att få kontakt och låter istället blicken glida över matsalen. Han vet att det är desperat men han kan inte låta bli att försöka få en skymt av tjejen han sprang in i förut. James var inte världens mest uppmärksamma människa, men han kan bara inte förstå hur han inte noterat henne förut.
"Nu gör han det ju igen! Titta Ed!"
"Ingen bryr sig Hunter."
"Håll käften pluttefjant," säger Hunter surt samtidigt som han håller Eddies hörlurar tillräckligt långt bort för att han inte ska nå dem. Eddie försöker då rycka åt sig dem, men precis som han sträcker sig fram drar Hunter tillbaka dem, vilket resulterar i att de båda ramlar ner ifrån bänken de sitter på till en osmidig klump på golvet.
"Hunt! Din armbåge är i mitt ansikte!"
"Ska du säga, som har båda dina knän i min mage plutte-"
"Du skulle bara våga säga det Hunter." Eddie lyckas krångla sig ur Hunters lemmar och sätter sig vid bordet igen, men James hinner se hur hans kinder och öron är röda.
"Men kom igen James. Varför är du så konstig?" Hunter har lyckats sätta sig upp han med och hans korta blonda hår står åt alla möjliga håll. Hunter har alltid varit stor för sin ålder och om han vill kan han se riktigt läskig ut, men om man känner honom vet man att han inte ens kan skada en fluga och får en panikattack varje gång han ser en spindel.
Eddie är Hunters raka motsats. Hunter är högljudd och glad vad som än händer, men Eddie är som skuggan som kommer med allt Hunters ljus.
"Är du nervös inför matchen?" säger Eddie och tittar på James samtidigt som han tar på sig hörlurarna han lyckades få tag på någon gång under den lilla brottningsmatchen.
"Du säger det som om James vet hur man är nervös," inflikar Hunter samtidigt som han diskret försöker sno James pizza.
Sanningen är att James är nervös inför matchen. Det skulle komma scouter ifrån både Toronto Maple Leafs och Detroit Red Wings och titta på dem, och som lagkapten är det James uppgift att se till att alla skärper sig inför matchen.
Både James och Hunter har spelat hockey sedan de lärde sig att gå, men Eddie har oftast suttit på sidan och läst Watchmen eller Teen Titans.
"Äsch, det är inget. Bara någon tjej jag sprang in i imorse," säger James samtidigt som han slår bort Hunters hand som är misstänkt nära James bricka.
