Isabelle persvektiv
Jag satt i sängen och tänkte på det som hade hänt tidigare. Jag kunde inte berätta om Mikes gäng. Jag ville inte att nån av tjejerna skulle bli inblanda i det här. Tänk om de blev skadade..................Flashback..............
Det var en tystnad när jag hade kramat Cameron. Alla kolla mot oss med undrande blickar. Då Sarah bröt tystnaden.-Känner ni varandra? Sa hon med en ganska chockad röst.
-Ehm.... En av Mikes vänner....
-KÄNNER HON MIKE!? Skrek en av killarna helt chockat.
-Men ja? Vad är problemet? De var faktiskt tillsammans förut. Sa Hanna med ett suck.
-Cam?! Sa killen som innan ståt och studerat hela mig. Tror han hette Jassy 🙄 nej Jason.
-Killar vi borde nog dra nu. Sa Cameron som märkt att tjejerna inte visste något.
...............Slut på flashback.............
Jag kände hur mina ögon sakta börja fyllas med tårar. Nej jag kunde inte gråta. Inte för honom.Jag väcktes ur mina tankar av knackningarna från dörren.
-Kom in!
In kom Sarah. Med glädjande min som snart var borta när hon såg mig gråtandes.
Hon sa inget utan det ända hon gjorde var att krama om mig. Hon trodde säkert att jag grät över Mike. Men hur skulle hon kunna veta att Mike var det sista jag skulle gråta för efter allt jag vart med om för honom.
Efter ungefär 10 minuters tystnad av Sarahs lugnande kramar och ord så bröt jag tystnaden.
-Så varför kom du in egentligen?
-Jo tjejerna gick över till killarna så jag skulle fråga om du ville följa med dit? Men det är helt okej vi kan stanna hemma ifall du vill.
-Va! Ni känner inte ens de!
-Jo du känner ju Cameron. Plus att de e kändisar så varför skulle de skada oss?
-Asså ni är ju sjuka! Jag känner bara då menar jag bara Cameron.
-Kom nu!, sa Sarah med ett flin.
...............5 minuter senare...........
Jag kunde inte fatta att jag hade gått med på det här. Speciellt när jag vet vad Cameron håller på med. Okej han var ingen dålig person men ändå så gjorde han dåliga saker.....Men jag var säkrad jag hade med mig både pepparsprej och en elchocks maskin typ som de poliser hade.
Dörren öppnades och framför mig stod Jason.
Han hade på sig en vit tajt T-shirt som vissa hans muskler tydligt nog DAMN! Under det hade en ett par svarta adidas shorts med vita air Max under.Ett flin la sig på hans läppar när han insåg att jag granska minsta lilla detalj på honom.
-Jag kan kolla mitt schema du ganska kan få nån tid med mig, sa han med ett bad boy flin.
-Snacka om manshora, sa jag med ett kaxigt flin.
-Leka svår ha, sa han med ett ännu större flin.
-Om ni är klara med ert flirtande kan vi gå in, sa Sarah med ett suck.
__________________________
Förlåt, för kort kapitel. Men kände att jag behövde uppdatera med tanke på hur långt tid det har gått. Anledningen till varför jag inte uppdaterat, är att jag har mycket att tänka på just nu.
Sorry😁Själv så blev jag inte så nöjd med detta kapitel, men hoppas ni blir de. ❤️
YOU ARE READING
Trust me
Teen FictionIsabelle och hennes fyra vänner är ett känt tjejband i världen. Innan ettan i gymnasiet bestämmer de sig för att flytta i hop, vilket vart deras dröm sen de gick i sexan. Men när de flyttat finns det ett hus framför deras, där fem killar bor. Men är...