Iley-Flickan från Norr

Amuletten

Hej på er!

Jag känner att jag behöver förklara den här berättelsen lite bättre för att ni som läser ska förstå den mera.

Till att börja med så är den inspirerad av guldkompassen och världen är i stort sätt likadan bortsett från att människorna inte har djur vid deras sida utan är helt vanliga. Det finns dock de människor som kan bruka magi. Dessa härstammar från norr men är sedan flera år tillbaka ett nästan utrotat folkslag.

Människorna i norr kan använda sig av magi som sagt och det kan vara nästintill vilken magi som helst. Det finns både mäktiga magiker och de som bara kan lite om magi. Det var 5 klaner som ingick i en avtal där de skulle komma till varandras hjälp om en fara skulle hota. Klanerna har olika egenskaper de inriktar sig på. Dessa egenskaper får ni veta mer om i boken. Hela norr kallas Terra Aquilonus, det är det latinska namnet på "norrlandet" som det annars kallas.

De icke magiska länderna, vi kan ta huvudlandet, det största av dem, Erezentia. Det är ett land med lagar om att ingen får bruka magi. Om det skulle vara så att någon gjorde det så bestraffas denne med döden. Magi är något dåligt och kan fördärva en. Den gör världen till en mer kaosartad plats tycker landets ledare. De andra länderna runt om kommer ni också få veta mer om senare i boken. Huvudstaden i landet kallas Zummus och det är där boken utspelar sig från början.

Om ni har några frågor så är det bara att skicka pm eller skriva i kommentarerna.

Mvh Menyria aka Moon Moon
______________________________________
Jag sprang allt vad jag hade. Händerna skulle inte få tag i mig. De mörka, skrovliga, gråa händerna som försökte nå mig. Överallt såg jag dem. En hinderbana över och under, från sida till sida. Plötsligt dök den svarta räven upp igen som jag hade skådat flera gånger tidigare.
"Försvinn!!" skrek jag hysteriskt. Vad vill den mig?
Räven stirrade med sina blodröda ögon på mig. Det såg ut som att den skulle attackera mig, slita mig i stycken även om jag var många gånger större. Plötsligt stannade den men jag fortsatte att springa. När jag sedan vände min blick framåt så insåg jag varför räven hade stannat. Där fanns ett stup och jag föll.

Kallsvettig vaknade jag upp ur min hemska dröm. Min puls var hög och jag kände mig illamående. Det var för varmt här inne. Ett fönster måste öppnas även om det är vinter och kallt ute.
Jag drog av mig täcket och satte mig upp. Jag satte sedan ned fötterna på golvet och ställde mig upp. Det var mörkt ute fortfarande. Bara månens ljus trängde in genom fönstret och bildade små fyrkanter på mattan som låg på golvet.

Ute snöade det. Den vita glittriga snön låg tjockt på marken och man såg spår utav harar som sprungit omkring hit och dit. Jag öppnade fönstret och ställde det på glänt. En sval vindpust silade in i springan. Det här blir nog bra. Hoppas bara att jag inte fryser ihjäl. Med en trött suck så gick jag tillbaka till min säng och och lade mig för att somna om. Den här gången drömde jag inte utan det var bara svart runt om mig.

När jag vaknade nästa dag, vaknade jag inte av mig själv utan det var Tiffany som kom in i mitt rum och väckte mig. Tiffany var min bästa vän, jag hade känt henne så länge jag kunde minnas. Hon är dotter till vår rektor här på skolan så hon hamnar nästan aldrig trubbel, det är vad de flesta trodde i alla fall.
"Iley vakna!" skrattade hon. "Det har kommit ett brev till dig, jag tog det snabbt så ingen vet att det är ditt!"

Jag satte mig tvärt upp och stirrade undrande på Tiffany. Hon höll i ett benvitt kuvert med ett mörkt sigill på. Vem kan det vara ifrån..? undrade jag och tog emot det när hon räckte fram det till mig. Jag brukar inte få brev, jag har inte ens någon släkting som jag vet lever.
Jag öppnade försiktigt brevet och kikade på innehållet. En silvrig amulett. På amuletten satt en blå safir och runt om var det fina tecken inristade. Vad det betydde visste jag inte. Sedan hittade jag också en liten lapp i kuvertet, på det stod det "Den kan komma väl till pass, men glöm inte att dölja den för dina fiender" undertecknat, "MB".
"Vad lustigt... gömma den för mina fiender?" Jag tittade på Tiffany som också verkade se ytterst fundersam ut men väldigt nyfiken.
"Det kanske menar att du ska ha på dig den men innanför kläderna så att ingen ser, vem vet, den kanske är viktig." sa hon och log mot mig. Det blev två små gropar i hennes kinder och hennes ögon blänkte till. Det leendet skulle få vilken kille eller tjej som helst att falla. Tiffany var otroligt söt, inte minst charmig. Nötbruna ögon och hennes mörkbruna hår var klippt i pars med en liten svart rosett i sidan.