Skönlitterära dikter

172 2 0
                                    

KÄRLEK

Där stod vi, genomsyrade av den djupaste kärleken
Där stod vi, och vi såg på denna lilla spegelbild av oss båda
Där stod jag, förlorad i havet av dina marinblåa ögon
Där stod du, skådande min smala näsa och mina avslappnat leende läppar
Där stod vi, genomsyrade av den plågsammaste smärtan
Där stod vi, och vi såg på denna lilla spegelbild av oss båda

Där låg han, med dina marinblåa ögon som aldrig skulle få skåda denna värld
Där låg han, med min smala näsa som aldrig skulle få känna vår doft, och mina leende läppar som aldrig skulle forma våra namn
Där låg spegelbilden av vår kärlek, som aldrig skulle få lära sig hur stark vår kärlek var

Och nu står jag här, dränkt i detta bitande regn som inte längre plågar min tomma själ
Nu står jag här, och jag ser på denna ristade tavla av marmor
Nu står jag här, och i bröstet brinner mitt sedan länge krossade hjärta
Nu är ni där, under min skälvande kropp prydligt klädd i svart
Nu är ni där, pojken som aldrig skrek när han kom till denna värld, och kvinnan vars förlorade kärlek tog även henne ifrån mig

Kärleken gör inte ont, men att förlora den bringar outhärdlig smärta.
2016-02-18
[X]

ALDRIG

Det jag saknar
Är vad jag aldrig haft
Och det jag ångrar
Är vad jag aldrig sagt

Det jag minns
Är det jag aldrig sett
Och det jag önskar
Är det jag aldrig gett

Det som tynger mig
Är vad som aldrig hänt
Och mitt mörka liv
Är ett ljus jag aldrig tänt
2016-02-16
[X]

FRID

Friden är denna ljuvliga tystnad
Som uppstår vid dämpandet av denna lystnad

Friden är detta perfekta snitt
Och ur det väller detta mörkt röda fritt

Friden är denna växande svärta
Som långsamt slukar all denna smärta
2016-02-16
[X]

KÄNNER

Jag finner inte längre något nöje
I det mesta som jag gör
Jag känner hur mina känslor
Sakta bara dör

Jag känner för mycket
Av de känslor som finns kvar
Jag känner för mycket sorg
Nu när glädjen inte finns som svar

Jag känner bara ångest
Nu när lugnet har försvunnit
Jag längtar efter räddning
Från ett mörker som redan vunnit

Jag känner hur jag tynar
Hur jag sakta slits ihjäl
Jag vet att demoner finns
Nu när de äter upp min själ
2015-01-12
[X]

TYSTNAD

Det är väl klart att allting suger
När allt man hör är att man inte duger
En tung suck av lättnad innan jag för evigt somnar
Sen blev det kallt mot pannan
Jag höll min anda; tryckte till
Och när det smällde, då blev jag alldeles still
Av kulan blev jag våldsamt kysst
Och så blev allting lugnt och tyst
2015-03-14
[X]

ENGLISH: LITERARY POETRY

MEANINGS

It's odd
Seeing how things are so simple and clear
Yet most, we question as we see

How come bumblebees are able to fly?
With wings so small,
Which bumblebee decided to try?

How come penguins can't?
Among all other birds,
Which god decided not to their wish grant?

Why are anthills so tall?
If they can live so tight,
Which ant decided to ignore that he's small?

Why do humans do so much in vain?
After all these years,
Which man decided to forget of all the pain?

The questions themselves
Are not what is odd
But it is the never ending desire to know

We can never accept, nor ever let go
All of these things, they just are
Yet in denial, we say "no"

There must be a meaning to it all,
Every life and said word,
No matter how big or small

But what none can manage to see
Is that all of these meanings
Just cannot be

There is only one meaning to give
And that is the meaning of life
It's clear to see the answer; for it is to live

Yet the constant search
For all these answers, never to be
Keeps us away from that only one we've got

Stopping us from living
Are the selfish acts
Of taking, yet never giving

It is he long gone trust
Broken to pieces
In the darkness of our lust

The blindness to what is above
No, not the sky nor all the clouds;
But the peculiar thing that we call love

We go through life as if it is a race
But only a few of all contestants
Leaves with a visable trace

Living is not an easy thing to do
When you're trying to hide from the fear
Of who you are and who you'll be

For you never used the time you got
As you tried to get everything right
Thinking you were part of a bigger plot

Your personality was built, bit by tiny bit
But you filled empty spaces with pieces
Which someone else just wanted to fit

In fear of doing something wrong
You never really lived your life
For you thought it was going to be long

You tried to hide from your final doom
As you realized the fact
That all you ever did, was gloom

But as death comes knocking at my door
I will kindly open up and let him take me
To whatever lies beyond, as I fall down to the floor

I won't try to hide a trick, up somewhere in my sleeve
Not because I don't want to live
Nor for feeling an sudden urge to leave

But because I shall see to it
That when his bangs echoes throughout my home
I will already have lived
2016-03-29
[X]

Ängslig humor och ärliga tårarWhere stories live. Discover now