Broken- Clary's Perspektiv

Dave

Jag låg i min säng. Jag lyssnade på mina hjärstlag som slogs hårt mot bröstet. Jag kollade upp på taket. Stirrade. Jag var tom. Han hade sett när jag var som svagast och använt mig för det. Som jag var ett spel. Klockan var säkert tre på natten. Jag brydde mig inte speciellt. Allt jag ville göra var att glömma allt. Glömma honom. Det går inte. Och ja, jag sitter här och gråter. Folk tycker säkert att jag är svag för det. Det är en kille. Inget annat. Men nej, jag är inte svag. Jag har Hållit inne allt för länge. Allt jag hade känt, allting. Man åker bort över en helg och detta händer. Han berättade det över telefonen också. Jag skakade och tog tag i min mobil som låg vid nattduksbordet. Jag låste upp mobilen. Jag kunde knappt se något på grund av mina tår fyllda ögon. Jag gick in på sms. Jag ville inte igentligen läsa om detta som jag nu hade läst trettio gånger.

Dave-
"Vi måste prata..."
Det började redan att forsa ner tårar från mitt ansikte.

Clary-
"Har det hänt något?"

Dave-
"Ja.. Du vet över helgen när du var och hälsade på din mormor?"

Clary-
"Ja..?"

Dave-
"Jag träffade Olivia.. Och saker hände.. Och ja.."

Jag kunde inte läsa mer. Jag slängde mobilen i sängen och tog kudden över huvudet. På något sätt, trodde jag att desto mer jag läste det, skulle det visa sig att det bara var en dröm. Att jag drömt allt ihop. Men nej, detta var verklighet. Detta hade hänt. Det kändes som om någon hade öppnat min bröstkorg och dragit ut mitt hjärta. Jag hatar honom så mycket. Nej, det gör jag inte. Jag älskar honom. Men jag kan inte. Jag tryckte ner kudden hårdare över huvudet. Jag blundade. Försökte att tänka på något annat, tills jag somnade.