Justin
Jag sveper med blicken över hela folkmassan samtidigt som jag rör mig fram. En frustrerad suck lämnar min mun när jag inte kan hitta henne någonstans. Alla rör sig och skrattar högt.
"Har du sett Hannah någonstans?" Frågar jag en tjej från vår skola. Ivy tror jag att hon heter. Hon har långt svart hår och ljusblåa ögon. Hon ser upp mot mig.
"Eeeeh, ja faktiskt. Sist jag såg henne gick hon in i något rum med...Scott." Hennes ord får mig att bli oerhört arg. Snabbt skyndar jag mig därifrån för att leta reda på henne.
Även att Ivy såg ut att vara rätt packad så kan det väll inte vara en tillfällighet? Scott sa ju att han hade knullat henne. Varför blir jag så arg? Jag bryr mig inte! Jag bryr mig inte ett dugg om Hannah eller någon annan!
Jag fortsätter med att gå runt och leta efter henne. Jag vet inte varför men av någon anledning så måste jag se henne.
Som ett mirakel så får jag syn på hennes ansikte någonstans i folkmassan. Jag skyndar mig fram för att inte tappa bort henne men hon fortsätter upp för en trappa. Jag försöker mitt bästa med att hinna ifatt henne men hon är väldigt snabb och ganska långt före mig.
Vi är nu på våningen över där alla rum finns.
"Hannah!" Ropar jag högt. Hon verkar inte höra mig, antagligen pågrund av den höga musiken och alla som skriker, skrattar och dansar. "Hannah!!" Ropar jag ännu högre och springer ikapp henne. Hon hoppar till och ger ifrån sig ett gällt tjut.
"Justin? Du skrämde mig!" Hon suckar frustrerat. "Vad vill du?" Jag öppnar munnen men stänger den lika snabbt. Det är som om jag är helt tom. Plötsligt slår ilskan tillbaka.
"Knullade du och Scott?!" Utbrister jag. Hon spärrar upp ögonen och rynkar ögonbrynen. "Va? Vad menar du?"
"Du hörde vad jag sa! Han sa själv att ni knullade och fler såg er gå in i ett rum tillsammans!" Hon sväljer hårt och hennes andning blir häftigare, även min.
"Nej Justin! Han ljuger!" Hennes ögon är tårfyllda och hennes röst skär sig.
"Ni gick in i ett rum tillsammans.." Hon avbryter mig. "Ja men det är inte som du tror!"
Jag slår näven hårt i väggen bakom henne, farligt nära hennes ansikte. Jag skulle aldrig skada Hannah. Jag ser hur tår efter tår lämnar hennes ögon och rinner långsamt ner för hennes kinder.
Jag lämnar henne utan att säga något mer. Jag är arg på mig själv, men framförallt besviken.
_______
Tjena hallå!
Inte så långt kapitel men det får bli så! Jag tycker själv inte om det här kapitlet så mycket men men...
Hade bra❤️
