Oskyldigt Galen

Kap. 2

Några dagar senare sitter Sofia som vanligt i klassrummet och arbetar med några uppgifter hon fått av läraren. Det är ganska rörigt och den stackars vikarien som inte har koll på någonting försöker överrösta de högljudda eleverna.
Men Sofia jobbar inte så seriöst som det verkar. Hon sitter och tänker på det som Erik skrev förra veckan. Han har slutat säga "Hej!" till henne. "Konstigt" tycker Sofia. "Jag trodde ju att han gillade mig. Varför skulle han annars säga att han ville se mig naken?" tänker hon där hon sitter i sin egen lilla värld, bakom det blonda håret, som hon ibland bara har lust att klippa av, och de färgglada hörlurarna som sakta men säkert börjar falla sönder.
Efter en liten stund har alla lugnat ner sig lite och den förbannade lilla vikarien säger att det är rast. Sofia låter den lilla meningen hon skrivit på bänken vara kvar. "I love U but you already have your girl...   / Sofia 7c" står det med fet stilade bokstäver.
"Det är ju faktiskt sant så varför skulle jag behöva sudda det?" tänker hon och sedan är tankarna tillbaka hos Erik igen.
Alla plockar ihop sina saker och skyndar ut ur klassrummet.
På vägen från den ena änden av korridoren till den andra är det trångt och högljutt. Alla åttorna och niorna kommer ut från sina lektioner. Hon krockar nästan med Eriks bästa kompis och bredvid står Erik i egen hög person och ler sitt helt underbara leende som ganska ofta syns i hans ansikte. "Man får verkligen se vart man går!" mumlar hon för sig själv.
Borta vid skåpen är det trångt och alla småbråkar lite som vanligt.

"Vi beter oss verkligen som lågstadieelever." säger hon till sig själv, som lärarna ofta påpekar och syftar på den dagliga händelse vid skåpen, när hon kommer hem. Hon slänger snabbt in en Pan pizza i mikron, på lite musik och sjunger helt hysteriskt vilket betyder att allt är precis som det ska vara. När det välkända ljudet från mikron låter tar hon ut pizzan, stänger av musiken, sätter på tv:n och tar upp iPaden hon fått i skolan och kollar Facebook. "Nej, inget intressant just nu." säger hon högt ut i rummet. Sen är det Instagrams tur. Sofia skriver snabbt in namnet på Eriks konto. En ny bild! Hon skiner upp. Men när hon tryckt på bilden och hon ser den sänks mungigorna. En bild på Erik och den där flickvännen som bara Sofia visste om fanns fyller skärmen. Hon kollar igenom kommentarerna. "Grattis!" "Lycka till!" "Vad fina ni är!" "Passar verkligen bra ihop!" är några av de kommentarer som deras vänner har skrivit. Hon försöker övertala sig själv att det bara är ytliga kommentarer och att ingen uppskattar deras förhållande egentligen, men det går inte så bra för att hon vet att det bara är en lögn, att det hon gör är en av de mest själviska sakerna man kan göra. Att utan någon som helst rätt försöka ta en person från den som blev utvald.

Det går några veckor och det börjar bli höst. Mornarna är kyliga och mörkret faller tidigare än förut. De få människor som fortfarande har "riktiga" klockor har ställt om de till vintertid medan de som har mobiler, datorer och surfplattor har låtit de göra det själva.

Sofia och Elin är på väg till stallet. Pendeltåget är tyst och känns kliniskt rent även om det finns mycket skräp, som Macdonalds påsar, pet-flaskor och kanske någon kvarglömd keps eller en schal. Det är ganska tråkigt att åka tåg tycker de två tjejerna men resan blir genast roligare med lite interna skämt, några av favoritspelen på iPadarna, varsitt par hörlurar med amerikansk-popmusik och en massa skratt. De blir även en del dragande i den plastiga gardinen för att Sofia sitter rätt emot solen och drar ner de vävda plasttrådarna för inte få den i ögonen men eftersom Elin sitter med ryggen mot solen störs hon inte alls av den och vill gärna se ut så mycket som möjligt så hon försöker att dra upp gardinen så fort Sofia dragit ner den.
"Nej, nu får vi nog allt ta o plugga lite, va?" säger Elin när de kommit en bit.
"Men det är ju bara tre stationer kvar, ju." säger Sofia trött.
"Ok, men kan du förhöra mig på glosorna bara då?"
Hon slänger över boken till bästisen.

"Är du med?" säger Sofia mitt i glos förhöret.
"Självklart! svarar Elin snabbt.
De båda tjejerna tar ett djup andetag och väntar på att speakerrösten ska börja säga namnet på nästa station.
"Nu kommer det..." viskar Sofia.
"Nästa station: Nödinge, Nödinge säger de i kör med den kvinnliga speakern men de hinner inte riktigt säga klart meningen innan de båda brister ut i ett stort gemensamt skratt. "Hahahaha!" De som sitter på platserna runt de två trettonåringarna vänder sig förskräckt mot dem för att se vad som händer. Men Sofia och Elin bara fortsätter att fnissa. Framme vid tågets slutstation tar de sig smidigt av och upp för trappan, upp på bron som leder över motorvägen och sen ner för trappan på andra sidan. Snabbt in på Pressbyrån för att snabbt köpa en dricka.
"Spring! Sofia, bussen åker typ nu!" ropar Elin utifrån. Sofia grabbar snabbt sina saker och rusar ut i det kalla regnet och in i busen. De sätter sig på sina vanliga platser.
"Du vet, jag har ju typ börjat skriva en låt." säger Sofia lite försiktigt.
Elin nickar.
"Vill du att jag ska sjunga den?" med en liten gnutta hopp i rösten.
Elin nickar snabbt igen.