När vi äntligen kommit fram till Felix föräldrars hus så kunde jag inte kontrollera mig själv. Vi hann inte ens utanför bilen innan jag grät, skakade och det kändes som mitt liv var över.
- Ta det lugnt, jag finns här, dom är borta nu, sa han medan han drog mig tätt intill sig och strök mig över huvudet.
- Jag, jag, kan inte fatta det här, sa jag stammandes.
- Inte jag heller, mumlade han till svar.
Efter tio minuter så klarade jag äntligen av att gå in i huset. Jag stapplade in genom dörren och möttes genast av Felix mamma Yvonne som gav mig en stor kram innan hon hjälpte mig upp till Felix rum. Jag tittade in i rummet, det var ett vitt rum med en stor säng och ett skrivbord. Väl uppe på rummet la jag mig i hans säng och somnade.
Jag vaknade av att Felix kom in i rummet och la en filt över mig innan han lade sig tätt bredvid mig. Jag vände mig om och tittade på honom, jag tittade in i hans ögon & log. Han kramade om mig, kysste mig på pannan & började sjunga. Jag lade mig mot hans bröst och somnade om.
Nästa morgon vaknade jag av att jag kände doften av pannkakor, så jag tog på mig myskläder & gick ner till köket. Där stod Yvonne och lagade mat och Felix pappa Jens & Felix stod och pratade, det lät som om dom pratade om kvällen innan.
- Hej, hoppas du gillar pannkakor! Sa Yvonne med ett stort leende när hon fick syn på mig.
- Hej, sa jag lite sömnigt och gick bort mot Felix.
- Om hon gillar pannkakor! Sa Felix och skrattade.
Jag log och gav honom en kram.
- Jag tror faktiskt maten är klar, sa Yvonne och ställde fram pannkakorna på köksbordet.
Alla satte sig och började äta.
- Vet ni vad ni två turturduvor påminner mig om? Frågade Jens.
Ingen svarade eftersom vi alla redan visste svaret.
- Mig & Yvonne när vi var unga! Sa Jens och tittade djupt in i Yvonne's ögon, det såg nästan ut som om alla deras minnen spelades upp framför dom när dom tittade på varandra.
- Jaja, nu skiter vi i er, jag tycker vi borde prata om min fina tjej idag, sa Felix.
Hans fina tjej, tänkte jag tyst för mig själv.
- Vem menar du? Frågade Jens retsamt.
Felix blängde på Jens och fortsatte äta.
- Jag tänkte om vi skulle kunna åka och titta på en lägenhet som jag hittat! Sa han glatt.
Alla tankar började snurra omkring i mitt huvud, tänk om Daniel är där? Tänk om vi ser mamma och pappa? Vad händer om vi ska köpa den? Har jag råd med det?
Felix avbröt mina tankar genom att säga,
- Allt kommer ordna sig, och gav mig en kram.
Nu skulle vi åka och titta på lägenheten, klockan var redan 11:47 och visningen började 12:00. När vi äntligen var framme var klockan 12:14, eftersom Jens hade kört fel på vägen dit.
Lägenheten var stor och hade två sovrum, ett stort badrum med badkar, ett stort kök & ett vardagsrum. Lägenheten var tillräckligt rymlig för att vi skulle kunna göra om ett av sovrummen till en mindre studio.
- Vad tycks? Frågade Felix när vi gick från lägenheten.
- Jag tycker den är väldigt fin, men jag tror inte vi har råd med den, sa jag besviket. Yvonne log och började prata,
- Jag och Jens har kommit fram till att vi kan betala hälften, om ni vill köpa den alltså, sa hon med ett stort leende.
Jag log och kramade Felix, Yvonne & Jens.
- Alltså, tack men varför? Frågade jag.
- Vi vill inte att du ska tänka på dina föräldrar så vi tänkte att om vi fixar en egen lägenhet till dig och ett jobb i Zara butiken där nedanför så kan Felix fortsätta med bandet och så kan ni skaffa ett liv tillsammans! Sa Yvonne glatt och tog Jens hand.
- Jag vill gärna, det skulle betyda guld att få flytta in med henne, sa Felix och nickade mot mig & tog min hand.
Yvonne log och nickade.
Efter turen till lägenheten var jag vrålhungrig så jag & Felix fixade lunch, det blev pasta carbonara.
- Åh vad gott det var! Sa Yvonne och Jens nickade instämmande.
Alla fortsatte prata på som om det aldrig hade hänt något dagen innan, men för mig var det svårt att glömma bort.
*Yeey, vad tycks? Det kmr komma mycket uppdatering för att jag tycker denna var rolig att skriva! Hadee*
