Om du behöver skratta

Fel person

Två killkompisar smsar till varandra kvällen efter en fest.

Adam: Men asså så full var jag inte!

Simon: Du ringde din mamma och frågade om hon kunde köra hem dig från festen

Adam: Och?

Simon: Festen var hemma hos dig. Hon skulle inte ens få veta något.

Adam: Asså fan...
______________________________________

Tack för att du läser! Nu måste jag säga en väldigt viktig sak.

Här nedanför följer en livshistoria som hände när jag var riktigt korkad:

Idag har det hänt något. Jag var inne på Wattpadd och letade efter böcker att läsa samtidigt som jag läste en bok om Olof Palme (läxa från skolan men faktiskt ganska intressant). Det hemska var att jag var så klumpig, as usuall, jag och fokuserade bara på boken, så jag råkade klicka på en snuskbok på WP. Jag fick panik när jag kom till läsläget. Det värsta är att jag sedan råkade rösta på den! Nu är notisen i alla fall sedan länge borta, och det är rösten också. Och mitt kinkiga jag som skämdes över allt som har med kroppen att göra.

Efteråt låg jag under täcket i min säng och skämdes ihjäl. Jag tror aldrig att jag har skämts så mycket i hela mitt liv. Okej, nej det var inte sant, jag har skämts mycket mycket mer än så. Mycket mer, tro mig. Det var egentligen ganska larvigt. Jag var en liten plutt!

Då tänkte jag i alla fall: Vad kommer folk att tro om mig nu?!
Jag ville bara att alla skulle veta att jag hatade det som hände, och det enda jag ville var att det på något mirakulöst sätt skulle raderas ur världshistorien!
Jag hatade min klumpighet! Jag hatade det som hände! Jag hatade allt! Mer än något annat. Ville bara att alla skulle ignorera det.

Vilket alla naturligtvis gjorde. Det är inte direkt så att mitt liv skulle gå under, att jag skulle dömmas ut och bli mänsklighetens svarta får. Fudge, vilken plutt jag var.
Alla gör vi korkade saker, och jag ställer alltid till det för mig lite extra.

Tack för förståelsen.
Vitsippan