Första dagen i skolan är alltid bäst har jag alltid tyckt, tills jag fick reda på att jag behövde flytta ifrån stan och börja en ny skola. Jag hade varit nervös i 2 månader och min nervositet blev bara värre och värre.
Jag stod framför de två dörrarna in till skolan, jag öppnade ena dörren och när jag kom in såg jag alla människor, alla var olika. Vissa hade blont hår andra hade brunt. Alla var unika. Min mamma brukade alltid säga att jag var bra på att se allt unikt med varje människa, tills hon drog..
Jag gick till skåpet jag hade fått av rektorn via email, jag skrev in koden och la in min väska. När jag kollade på schemat såg att jag hade historia, yes! Ett ämne jag var bra på! Jag tog mina böcker och försökte hitta till sal 46, omöjligt om du frågar mig. Efter 10 minuters letande så gav jag upp, jag kommer att komma försent och det fanns ingen att fråga om hjälp för alla var i klassrummen. Sen såg jag en brunhårig kille gåendes och det fösta jag märkte var hans fina leende och hans kramgoa armar, tror jag. Eftersom jag inte är så speciellt blyg sprang jag direkt till honom
"Ursäkta!" Skrek jag "vet du vart sal 46 är?" Han gav mig ett leende och svarade glatt "japp, jag ska faktiskt dit jag med. Vad heter du?" "Rosalinda" "fint namn, jag heter Liam" han började gå men när han skulle ta sitt första steg tappade han sin bok, men innan den hade nuddat marken tog jag snabbt tag i den med min hand "oj oj oj! Snacka om reflexer!" fuck, nu kanske han misstänker något, Sluta Rosalinda! Han kommer inte fatta något, han tror säkert bara att du går på typ karate eller något. "Hehe ja, jag gick på... Eeh.. Karate när jag var yngre" han tittade på mig snabbt med ett leende "Såå jag har alltså träffat en karate tjej, första dagen är alltid svårast om man är ny" "hur visste du att jag var ny?" Han skrattade och tog tillbaka sin bok "inte så svårt att märka, när flyttade du hit?" "För en månad sen, dock har jag inte träffat några nya kompisar än" jag gav honom ett litet leende men tittade snabbt ner i marken och började gå, han följde direkt efter "men nu har du ju mig, och du kommer älska mina kompisar" han skrattade när han började tänka på dem "men jag måste varna dig, de är riktigt jävla konstiga" när vi var framme vid klassrummet gick Liam direkt in "ni är sena, riktigt sena. lektionen är slut." sa läraren med en arg röst "vad bra! jag har ändå aldrig gillat dig" sa Liam och hela klassen skrattade "ut!" "okej, ses imorgon!" Liam vände på klacken och började gå ut
"där är de" sa Liam och pekade på två killar som satt på en bänk och skrattade "Niall, Louis, låt mig presentera Rosalinda" Den blonda killen sken upp i ett leende "snacka om tajming!! Louis skulle precis visa att han kan stoppa upp hela handen i munnen" den brunhåriga killen skrattade "vill ni se?" " seriöst Louis?"
dagen rullade på och jag var med killarna hela dagen
"jag måste gå nu, min buss går om 10 min" sa jag "okej! ses imorgon Rosa" sa Niall. innan jag skulle vända mig om och gå till bussen såg jag är kille som hade samma tatuering som mig "vem är det?" frågade jag i chock "det där är Harry, han är hela tiden ensam men får ändå alla tjejer, fast han vill inte ha någon" sa Liam "oh fuck" mumlade jag för mig själv. hur fan ska detta sluta..
--------------------------------------------
FÖRSTA KAPITLET UTE!! WOO HOO, suger på att skriva puss
YOU ARE READING
Help me.
Fanfiction"Vem är du?! släpp mig!!" "tro mig, du kommer att behöva min hjälp om du ska kunna kontrollera dig själv. Va inte rädd, jag vill bara hjälpa dig"
