HEAT|Foscar&Ogmar

T V Å

Felix
"Felix, det förstår du väl? Vi kan i låta er åka iväg så länge! Det blir nästan en vecka ni är borta? Vem ska ta hand om er?" Frågar mamma irriterat.
"Mamma seriöst? Jag är 17, jag klarat mig själv! Dessutom är ju Ogge med, han är vuxen duvet." Argumenenterar jag emot.
Det verkar inte övertyga mamma, även om jag säger att Ogge är vuxen.
"Felix lyssna. Ogge kan inte ta ansvar för er alla 3. Han brukar dessutom bli väldigt full. Jag litar inte på er. Nej Felix du får inte åka!"
Tonen på hennes röst visar att det är slut diskuterat och att jag måste acceptera hennes beslut. Jag suckar högt i protest innan jag sätter fart mot trappan. Väl påväg uppför den passar jag på att stampa lite extra hårt, bara för att visa mitt missnöje. Smidigt halar jag upp min telefon ur framfickan på de blå shortsen jag bär. Den låser upp sig automatiskt när jag lägger fingret emot hemknappen. Jag klickar mig in på gruppchatten jag, Omar och Ogge har på kul och skriver:
'Tyvärr killar. Mamma tillåter mig inte att åka till Motala.'
Nästan direkt ploppar det upp att mitt meddelande är läst, men ingen av dem svarar. Det är lite konstigt. De brukar alltid svara direkt. Mobilen lägger på mitt skrivbord och kastar mig på min ovässade säng. Direkt känner jag hur trött jag är. Det hade blivit sent igår och jag hade inte kommit i säng förens vid 3 eftersom vi varit i garaget och finputsat det sista på Ogges bil. Omar och Ogge hade varit kvar i garaget en stund efter att jag dragit. Vad de gjorde där vet jag inte. Bilen fanns det ju inget mer att göra på. Iallafall hade jag lyckats sova 3 timmar innan mamma väckte mig.

Jag måste ha somnat på sängen, för när jag tittar på klockan har 25 minuter gått. Jag kikar på mobilen för att se om grabbsen har svarat, men ingenting. De måste ha blivit besvikna.
Ringklockan på dörren plingar till och jag hör hur mamma går till dörren för att öppna. Ett svagt mummel hörs nerifrån och min nyfikenhet tar över. Vem kan det vara?
Snabbt flyger jag upp ur min säng och springer mot trappen. Tar tag om ledstången med ena handen och dundrar mer. I hallen står mina bästa vänner. Omar hoppar på mig i en kram och Ogge bara vinkar.
"Fru Sandman, jag skulle vilja prata med dig. I enrum." Ogges mörka röst talar till mamma på ett riktigt vuxet sätt. Både Omar och jag fnittrar tyst. Ogge ger oss långfingret bakom ryggen då han står vänd med framsidan mot mamma och ryggen mot oss och antagligen vill han inte att hon ska se.
Han och mamma går in i köket och stänger dörren efter sig, man hör bara ett mummel. Kvar i hallen står vi på spänn för att försöka höra något av vad de säger. Tyvärr är väggen väl ljudisolerad så vi hör inget alls.

5 minuter senare kommer Ogge ut från köket med ett triumferande leende. Med nyfikenhet ser vi mot honom. Han öppnar munnen men säger inget, bara för att vi ska bli ännu mer nyfikna.
"Felix, DU SKA MED TILL MOTALA!"
Både Omar och jag skriker högt så Ogge och mamma stoppar in fingrarna i öronen.

-------
Någon som kan köpa en bil till mig?
Nehej ingen?
Okej.

Och som sagt, alltid segt i början:)