Jag går ut från skolan, ensam. Kollar inte tillbaka, bara går. Jag börjar springa så snabbt jag kan därifrån. Ut i skogen, bort från verkligheten. Mina andetag blir snabbare och högre, mitt hjärta dunkar för snabbt. Mina ben värker, min kropp ger upp. Jag faller ner mot marken med tårar rinnande nerför kinderna och droppar ner mot den fuktiga marken. Jag ligger där, på sidan i skogen på den kalla fuktiga marken. Hur länge vet jag inte, det sista jag kommer ihåg är den starkt lysande stjärnan som faller, som jag. Nerför den nu mörka himlen faller stjärnan och allt jag hinner tänka innan mina ögonlock och låter mig omslutas av mörkret tillsammans med ugglornas höga skrik i natten,
om jag bara levde någon annanstans, om jag bara var någon annan.
Vet inte vad jag håller på med. Bara skriver, så hope someone likes it. xoxo, me.
