•Kapitel 1: sista dagen i skolan•
Jag vaknade av mitt mobil-alarm
Idag var det min sista dag i skolan.
Jag gick ut 7:an och i övermorgon flyttar jag till Stockholm. Jag vet inte riktigt om det blir kul eller bara skit.
Jag slängde mobilen i väggen. Det blev en spricka på skärmen.
-MAJA! Kom ner! Jag har gjort frukost åt dig. Skynda dig! Hörde jag min pappa skrika.
Jag släpade mig upp från sängen, gick ner och åt frukost. Macka och Yoggi.. Standard. Jag gick upp och tog på mig ett par svarta hellånga byxor och en grå stickad långärmad tröja, borstade tänderna och borstade håret.
Jag packade ner allt från läxböcker till hörlurar i väskan.
Jag gick upp till mitt rum och letade efter min mobil. Jag hittade den på golvet, jag tog upp den och såg att min bästa kompis Annie hade bombat mig med sms och samtal. Det förvånade mig inte. När hon väl har något att berätta, då får hon panik och vill säga det så snabbt som möjligt. Det var ingen idé att ringa henne. Hon hade bara spräckt mina trumhinnor. Hon kan verkligen inte prata i telefon...
Oh herregud.. Skolan börjar om två minuter! Och det tar ungefär sju minuter att cykla ner till skolan.
Jag sprang för trappan och såklart så snubblar jag och slår i knät. Fan. Jag blir irriterad och skriker till mamma och pappa;
-Jag sticker nu! Kommer nog försent..
-Vad var det vi sa!? Skriker de tillbaka.
Jag blev mer irriterad och sprang ut till cykeln.
Jag kom som väntat ungefär femton minuter för sent... Jag fick min utskällning inför klassen och gick och satte mig på min plats. Matten startade, inte mitt favoritämne precis.
Jag lyckades överleva lektionen.
Jag gick till caféet och väntade in Annie.
Efter närmare en halvtimme kom hon.
-Var i hela helvete har du varit!? Sa jag.
-Jag... Alltså jag.. Typ.. Okej, okej.. Jag gick vilse, sa Annie.
-Men hallå! Är du ny här eller?! Vi har gått här i typ åtta år! Vad hade du för lektion? Sa jag och skrattade.
-Bild...
Åh vad jag var avundsjuk på henne..
-Aha, okej. Du är la bra konstig du Annie. Är det fel på din hjärna? Sa jag och skojade.
-Jag hatar dig, sa Annie och skrattade.
-Haha, ja jo.. Jag älskar dig med, sa jag och så skrattade vi.
Vi pratade lite om allt mellan himmel och jord. Sen slog tanken mig att imorgon är det skolavslutning och i övermorgon sitter jag i bilen på väg till Stockholm, bort från lilla Ronneby, bort från alla kompisar men värst av allt, bort från Annie.
Jag hade ont i magen hela dagen.
Skolan var slut, skönt.
Jag slängde mig upp på cykeln och trampade iväg.
Och så var jag hemma. Jag gick till skafferiet: inget att äta.
Kylskåpet: inget att äta.
Frysen: inget att.. Vänta!! Pannkakor!
Jag satte in sju pannkakor i mikron, dukade vid tv:n och slog på den.
Äntligen! Det underbara ljudet från mikron, pannkakorna var klara.
Jag hämtade pannkakorna och började äta
När jag hade ätit klart tog jag upp min mobil. Kollade runt lite. Men kom plötsligt på att Annie hade smsat mig som en galning imorse.
Jag hade inte hunnit kolla vad hon skrev så kollade nu.
"MAJA, JAG MÅSTE SÄGA EN SAK TILL DIG!!"
"MAJAAA! VARFÖR SVARAR DU INTE!?"
"JAG MÅSTE SÄGA DET! NUU! TVINGS MIG INTE ATT RINGA DIG!"
Och så var det sisådär 80 likadana sms till..
Nu var jag nyfiken! Jag ville veta nuu!
Jag funderade lite och bestämde mig. Jag tar risken och ringer henne..
Efter ungefär två signaler svarar hon. Och som jag trodde, så skrek hon bokstavligen
-HEEEJ MAJA!
-Annie! Ta det lugnt! Haha..
-OJ! Sorry, jag viskar i stället, svarade Annie.
-Det blir bra, skrattade jag tillbaka.
-Aja, men varför ringde du? Sa Annie efter en stund.
-Jo, vad var det du ville säga imorse?
-Alltså.. Eh det var inget.. Sa Annie.
-Jo! Men seriöst säg! Nästan skrek jag tillbaka.
-Okej, jag fick slut på tandkräm.. Svarade Annie.
Åh vad jag hörde att hon ljög. Men om hon inte ville säga det fick jag väl respektera det och inte tvinga henne.
-Okej, men vi ses väl imorgon på morgonen för att fixa oss inför avslutningen? Sa jag efter ett tag.
-Japp! Vi ses där, älskar dig.
-Bra. Älskar dig med. Sa jag och la på.
Eftermiddagen gick fort över till kväll.
Mamma och pappa hade kommit hem från jobbet. Min lillasyster hade kommit hem från en kompis.
Och vi satte oss och åt.
Det blev tacos, yes.
YOU ARE READING
Dagen då kärleken räddade mig
FanfictionDet här är en "the fooo novell" som mest kommer handla om Omar, men såklart om dom andra killarna med. Mer om Maja; Maja är en tjej på 13 år som försöker vara positiv till det mesta. Hon ställs inför många jobbiga beslut. Maja har blont hår ner till...