Ätstörningar?

Allt började i högstadiet

Jag kommer så väl ihåg att en fredag på so lektionen kommer skolsystern och min mentor in i klassrummet. Hälften av klassen sitter med nyfikna blickar och undrar vad de gör där, medan andra hälften redan visste. Skolsystern inleder samtalet och börjar prata om att en tjej i min klass inte kommer att vara så närvarande under kommande termin. Detta berodde då på att hon hade drabbats under en långtids period av ätstörningar. Dock var de ingen i hennes omgivning som hade reflekterat över att hon åt lite och var väldigt spinkig. Det var inte förens hon började sjuan, då hon var nere hos skolsystern och vägde sig som de märkte att allt inte stod rätt till. Efter ett flertal besök hos skolsystern bestämde de sig att hon var tvungen att läggas in på sjukhus för hjälp. Hon var efter denna dag inte lika närvarande. 

Vi blev dock kompisar när hon var på bättrings väg. Hon berättade för mig att hon var väldigt nära på att drabbas av anorexia om det hade fortsatt. Vi pratade inte allas mycket om hennes ätstörning, men jag tror ändå att jag vet skjut mycket mer än va det andra vet om det. Det går att se klara tecken för varför hon valde att inte äta. Hon är väldigt blyg men vill ändå få uppmärksamhet utan att kanske prata så mycket. Från vad jag har hört har hon aldrig haft värst mycket kompisar och folk att umgås med. Hennes uppväxt har varit bra, men att ge kommentar som "oj, vad smal du ser ut" triggar" bara igång en ätstörning. Idag har hon nog fortfarande ingen nära kompis som hon är bekväm med men jag tror det kommer. Jag tog initiativ att börja umgås med henne eftersom hon var väldigt ensam och för att jag visste att hon hade det tufft.