Svetten rinner ned för pannan när jag vaknar. Min varma blöta kropp ligger i närkontakt till en främmande man med ljusbrunt hår. Hans parfym doftar svagt av cederträ och hans ansiktsuttryck är avslappnat. Han rör på sig och vänder huvudet åt ett annat håll. Jag lyfter mig sakta upp ifrån dem unkna lakanen och tar upp mina kläder som ligger utspritt över hela golvet. Sakta tar jag mig ut i från det lilla rummet och söker desperat för en väg ut. Rakt framför mig står en dörr, jag öppnar den och kommer ut på en avfart framför det stora majestätiska huset. Jag vet knappt var jag är men ser min bil stå parkerad några meter bort. Jag springer dit, letar upp nyckeln i min bakficka och åker därifrån så fort det bara går.
När jag väl har kommit ut på den stora motorvägen pustar jag ut. Kvällen som precis vart såg ut som alla andra. Det börjar med att jag går ut, försöker dämpa smärtan efter honom med alkohol. Sedan blir det lite för mycket och rätt som det är vaknar jag upp i en främmande mans säng. Men hur ska man dämpa smärtan på annat sätt? Hur ska jag få tillbaka det som en gång var mitt? Tankarna snurrar i huvudet och jag kan inte fokusera. Ögonen försöker hålla in tårarna medans dem kollar på vägen. Jag svänger av vid min avfart och stänger av motorn på min lilla vita bil. Lamporna i min lägenhet lyser fortfarande. Jag låser upp lägenhetsdörren och går in i mitt hem.
----------------------------
Hej alla fina. Nu ska jag återigen börja skriva på en ny historia. Jag tänker att ni får läsa ca 250 ord om vad jag tänker att det ska handla om.
Tanken är att jag släpper första kapitlet i September och sedan därefter 1 gång veckan/varannan vecka. Vi får se hur mycket det är med skolan osv. Men hoppas att ni läser den här, kommenterar och ger respons helt enkelt. Kraaaam <3
YOU ARE READING
borta, för alltid
RomanceEn varm sommarkväll. Jag tänker på hur jag klarat mig utan honom så pass länge. Men sanningen är att jag inte klarar mig utan honom. Jag behöver honom även fast varje gång han kommer nära så flyttar jag på mig. Jag erkänner, jag är rädd för kärlek...