Irresistible Lips

Kapitel 3

det går segt att uppdatera eftersom jag håller på med två saker samtidigt men here we go: 

--------------------------------------------------------------------------

'' I'm so so fucking sorry! '' sa jag och hjälpte honom upp. 

'' No, I'm sorry for just coming without telling you..'' sa han samtidigt som han lyckades ställa sig upp. 

'' are you okay? are you hurt? '' sa jag och drog upp hans tröja snabbt utan att ens tänka. Han rykte till lite och drog ner tröjan innan jag lyckades se något. 

'' I'm okay '' sa han och kollade ner på sin tröja. 

'' Ergh.. I'm sorry, I just kinda felt like it was normal for a second you know.. instincts '' mumlade jag ut på slutet.

'' Yeah I get it, the same instinct..the one that wants me to hold you tight '' sa han och tog av sig sin hoodie som var över t-shirten. Han hade haft den öppen innan så det skyddade inte honom så mycket. Han hängde den på stolen och kollade sina armar så dem var okej. 

Jag stirrade bara på honom, tänkte på orden han sa och var helt stel. Det ända jag kunde höra var mina egna tankar och hjärtat banka samtidigt jag kollade på honom. Det kändes som om jag var paralyserad av hans ögon som lös, hans läppar mjuka och leendet som får mig att vilja falla ner på marken, hans skratt som får mitt hjärta inombords att smälta. 

'' Are you okay? '' sa han tillslut när jag inte hade reagerat på något skämt som han själv hade skrattat åt.

'' Oh yeah sorry I was just thinking '' sa jag och torkade av mitt handsvett på tröjan innan det skulle droppa från mina fingertoppar men det bara fortsatte så jag knöt ihop mina händer. 

'' So should we get out from this apartment? maybe you can show me your favorite places on the campus? and maybe catch up? '' föredrog han och jag nickade till svar. 

'' It's so hot in here so yeah sure '' sa jag och tog upp nycklarna så jag kunde låsa dörren och tog även med mig mobilen. 

Vi gick där och jag förklarade om hur allt funkade och han lyssnade glatt, en egenskap jag brukade älska hos honom.Jag kände mig speciell när han lyssnade och det kändes som om hela jag lyste upp. Det kändes bra, tryggt och normalt på något sätt. Inte stelt och pinsamt överhuvudtaget som de flesta nya jag hade träffat här för det visste tydligen min ''historia''. 

'' Have you heard anything from our high school friends? '' frågade han nyfiket. 

'' Not mush but we do meet each other on holidays like  Christmas and so on '' sa jag och tänkte på alla glada minnen vi hade gjort tillsammans. 

'' Oh yeah? I haven't meet a single one yet. I'm kinda scared but exited at the same time you know '' sa han med en nervös röst som fick mig att vilja krama om honom och vara där för honom, finnas till. 

'' You have known them for almost your whole life so just relax, they miss you '' sa jag med en tröstande röst.

'' You should come with me! You haven't meet them in a while right? It would be fun c'mon! '' sa han exalterat och sanningen var att jag hade ignorerat dem och tryckt ut dem ur mitt liv. Dem påminde mig för mycket om killen framför mig. Han som fick oss alla att känna oss som vi var en stor familj, som om att det var den enda dagen vi hade kvar på jorden så vi levde livet fullt ut. Som en jävla film helt enkelt tänkte jag för mig själv. 

'' I .. I don't know Josh, I don't think they want to see me '' sa jag och ökade takten. 

'' Why? And can you slow dan a bit, I haven't walked this much since you know.. '' sa han lite generat och andades tungt.