På Väg (1D AU)

Kapitel 4

Wow, kommer jag börja uppdatera regelbundet nu? (Antagligen inte, men vi kan väl låtsas som det.)

Hoppas ni tycker den är ok! Ha en trevlig dag.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade upp på badrumsgolvet av höga röster utanför dörren.

"Jag vill gå in och se henne" sa Harry högt.

"Vi får inte störa henne, hon kommer ut när hon känner sig redo" väste Louis vasst.

"Släpp mig, Louis" fräste Harry.

"Nej" svarade Louis. Harry fortsatte att protestera men det verkade som Louis lyckades dra honom ifrån dörren eftersom deras röster blev lägre. Jag hörde en dörr stängas och det tystnade helt. Utmattad satte jag mig upp i skräddarställning. Taklampan lyste fortfarande sen innan jag somnat och när jag kollade ner på mina händer upptäckte jag stora blåmärken runt mina handleder. Mina tankar började vandra till händelsen som hade varit huvudtemat i mina mardrömmar under sömnen och jag försökte stoppa dem genom att resa mig upp och låsa upp dörren till badrummet. Min mage kurrade av hunger men jag hade absolut ingen aptit, så jag ignorerade det. Just nu var det ett av mina minsta problem. Jag klev ut ur det ljusa badrummet och befann mig i en korridor som jag aldrig sett förut. Det fanns en dörr lite längre fram till vänster, annars såg det ut som korridoren fortsatte åt höger. När jag vände på huvudet såg jag en stängd dörr bakom mig. Jag undrade vart Harry och Louis hade tagit vägen. Eftersom jag inte hade någon aning om vart jag var kände jag mig utsatt och kände hur ångesten bubblade upp i kroppen. Jag behövde hitta mina vänner snabbt! Det var bara att gissa, bakom vilken dörr befann sig Harry och Louis? Jag gick framåt och kikade runt hörnet. Korridoren fortsatte som jag anat, och i slutet såg jag ett matbord med fyra stolar och ett stort fönster som visade att vi var några våningar upp i luften. Jag bestämde mig för att testa dörren bakom mig och knackade försiktigt på. Det tog ett tag innan någon öppnade och det var Louis som stod i dörröppningen.

"Cass!" sa han förvånat. Hans leende på läpparna nådde inte ända upp till ögonen och jag kunde se hur han oroligt inspekterade mig. Plötsligt trängde sig Harry förbi sin pojkvän och jag ryggade till av överraskningen. Dock verkade inte den krullige 19-åringen märka det, utan drog in min i en bamse kram. Kroppskontakten fick mig att känna mig hotad och när Harry kramade till aningen hårdare greps jag av panik. Situationen var för lik den som hänt i gränden. Jag kunde se över hans axel att Louis blängde surt på honom och sedan möttes våra blickar och han måste sett paniken i mitt ansikte för han sa strängt åt Harry att släppa taget om mig. Harry såg förvirrad ut men tittade sedan på mig och såg mest sårad ut över mitt ansiktsuttryck.

"Förlåt" mumlade jag och kollade skamset ner på mina fötter.

"Du har absolut inget att be om ursäkt för!" försäkrade Louis mig. Louis backade iväg från dörren och satte sig på en av de två sängarna som stod i rummet. Sängen han satt på var obäddad till skillnad från den andra. Harry och Louis hade antagligen delat på en enkelsäng istället för att sova var för sig, så typiskt dem. Harry gick och satte sig bredvid sin pojkvän och jag slog mig ner på den bäddade sängen så jag satt mittemot paret. Det la sig en obekväm tystnad i rummet som verken Harry eller Louis såg ut att försöka bryta. Jag harklade mig.

"Så... var är vi någonstans?" frågade jag.

"Kommer du ihåg Niall och Zayn? Vi är i deras lägenhet" svarade Louis.

"Niall är den blonda typen va? Vem är Zayn?"

"Den snygga fotomodellen som var vid bilen när de lämnade tillbaka din telefon" förklarade Harry. Louis vände sig till Harry.