Vi.

Oväntad kärlek

Jennifer's POV:

"Jag älskar dig" rullade ut över mina läppar, det var så enkelt, så enkelt som ,ett andetag.

Felix tittade förvånat på mig och det var först då jag insåg vad jag sagt.

En tår rullade sakta nerför min kind.

Nu har jag förstört allt, nu är det över.

Ännu en tår kom rullande.

Innan jag hann säga något så var Felix och strök undan tårarna med tummen. Han höll mitt ansikte i hans händer, hans tindrade ögon tittade in i mina.

"Jag älskar dig också" sa han allvarligt.

Min mage slog en volt.

Han pressade sina perfekt formade läppar mot mina, just där, i det ögonblicket var allt perfekt.

Efter kyssen så log vi båda.

Felix omfamnade mig och drog mig intill sig, just så satt vi ett bra tag.

Att det ändå skulle bli Felix och jag, att det ändå ska bli vi.

Men vad kommer hända, kommer något att bli annorlunda?

Nej jag ska inte tänka på det nu, just nu är allt perfekt, imorgon är imorgon, nuet är bara nu.

Till slut så plingar min telefon till.

Jag plockar upp den och ser ett sms från mamma:

"Jag är ledsen gumman men jag kommer nog inte hem förrän 2-3 inatt, men du mitt hjärta klarar dig väl iallafall? Kram Mamma."

Jag ler för mig själv.

"Vad är det?" Frågar Felix och jag visar honom smset.

"Bra då sover du här" Säger han och kramar om mig.

Jag skickar tillbaka ett sms till mamma:

"Det är lungt, jag sover hos Felix, oroa dig inte. Älskar dig. "

Felix lägger sig ner med en kudde bakom huvudet, jag lägger undan telefonen och lägger mig med huvudet på hans bröst. Hans stadiga hjärt slag vart som em vaggvisa, till slut så slumrade jag bort.

Jag vaknade upp igen, vad som kändes som några minuter senare men nu var allt mörkt och släckt. Felix låg brevid mig i sängen och snarkade lågt.

Jag kröp tätt intill hans rygg.

Han började vrida på sig och vände sig så han kunde se mig. Han drog in mig intill sig och kysste toppen av mitt huvud. Jag kände mig trygg i hans armar, det var hemma. Jag slumrade snart tillbaka till sömns.