Snövit blev förgiftad (och dog)

Torktumlar tankar

Jag känner mig förstoppad.
Magen känns uppblåst och jeansen skaver i mitt blekvita arsle.
Spotify envisas med att spela dålig pop-musik istället för J-rocken jag vill lyssna på.
Meghan Trainors "All about that bass"
ljuder i hörlurarna.
Jag försöker ändra, men det går inte.
För att jag inte har premium.
Kan knappt tänka när jag hör hennes tjatandes om streckfigurer och barbie-dockor.
Låten skaver lika mycket som dessa jeans.
Jag suckar och drar ut hörlurarna.
Det regnar ute, det smattrar mot taket och jag känner mig väldigt sugen på någonting sött.
Allra helst jordgubbstårta.
Jag rycker till så jag inser att Spotify kanske försöker hjärntvätta mig till att äta ihjäl mig själv.
Jag lägger ner mobilen, den har ändå bara 30% batteri kvar.

Jag kryper in intill torktumlaren i badrummet. Kurar  ihop ibland all tvätt.
Det är varmt och lugnande och jag fantiserar om att gosa med någon.
Jag ska börja gymnasiet snart, och jag är rädd.
Rädd för att vara ful, att vara för blyg, för fet, för disconnected, för cringy, för fucking hopplös.

Hur ska jag introducera mig själv?

"Hej jag heter Filippa, jag bor i Ruckabo, jag älskar en massor av saker, men jag är också lite hjärndöd, och rösterna säger att jag ska döda er nu, också tycker jag att ekorrar är söta, Har ni någongång glottat Happy tree friends?"
De skulle stirra äcklat på mig sedan skulle de slänga med sina hårmanar och prata om Paradise hotell.
(Fucking gratisporr på kabel teven...)
Jag skulle  fnysa och gå därifrån för att sedan gråta på en toallet.

Jag hör inga röster, jag skojade bara.
Inte för att det är något att skoja om, men jag vet faktiskt inte vad man kan skoja om längre.
Det känns bara som om jag aldrig skämtar om någonting, då jag har ingen som helst jävla erfarenhet.