Bella Lee

2. Källaren

Det hade gått några veckor sedan jag hittade boken, sedan dess har jag haft den gömd i en låda under min säng för att ingen skulle hitta den. Idag var dagen som jag skulle börja på en ny skola 8 km bort.

- Bella! Klockan är redan tio i åtta börjar du bli färdig? Sa mamma när hon gick förbi mitt rum.

- Ja, jag kommer. Sa jag sneglade på min säng, det kanske var bättre att ta med mig boken ändå. Jag tog snabbt av mig ryggsäcken och lade den vid den gamla sängkanten, jag böjde mig ner och sträckte min hand under sängen, snabbt tog jag ut boken ur lådan och packade i den i ryggsäcken.

- Mamma? Sa jag när vi snart var framme och tittade ner på min ryggsäck

- Ja älskling? Svarade hon med ett leende.

- Har du hört talas om namnet "Mira Elvira Raven" 

- Jag vet inte riktigt, gumman, men jag tror det kan vara någon från pappas sida.

- Hur kollar man upp sånt? Frågade jag och tittade på mamma som inte verkade förstå någonting.

- Varför vill du veta vem den här "Mira" är? Frågade mamma och tittade på mig som bara satt där med ögonen fästa på vägen.

När vi var framme gav mig mamma en kyss på kinden och lovade att allt skulle bli perfekt.

Jag försökte att tro henne men det var väldigt svårt med tanke på hur konstig jag var och hur andra i min ålder såg på mig. Jag är så trött på att allt ska handla om normer hela tiden. Jag satte på mitt fejk smile och gick in till mardrömmarnas hus med hjärntvättade barn. Jag satte mig på en ledig bänk längst bak. 

När det hade gått några timmar var det dags för lunch. Jag gick till mitt skåp som låg mellan vaktmästarens rum och ett klassrum, jag böjde mig ner och lade in mina böcker och pennskrin, då kom jag ihåg boken. Jag sträckte min arm idet trånga skåpet och tog med mig den till lunchen, jag satte mig på en plats långt bort från alla andra för att slippa allt det falska. Jag kollade en stund i den slitna boken, men hittade inget, bokstavligen inget. Den var som helt ny, men ändå gammal ingen hade skrivit i den.

- Hur var din dag? Frågade mamma när jag satte mig i bilen.

- Bra, antar jag.

-  Vi tänkte att vi kunde åka till London på din födelsedag.

- Men mamma! Jag har ju sagt att jag inte vill fira min födelsedag, sa jag och tittade på mamma som såg ledsen ut.

- Varför inte? Tänk att min lilla Bella fyller fjorton år.

- Jag har ju redan förklarat varför! Sa jag och tittade på mamma som var i färd på att säga något.

- Men du vill ju åka till London! Sa hon.

- Men inte på min födelsedag! Skrek jag.

Diskussionen verkade vara slut där. Jag gick raka vägen in till mitt rum och satte mig på sängen. Sedan kom jag att tänka på att vi hade en källare som jag aldrig någonsin hade varit i. Jag sprang genom den öde liknande korridoren tills jag kom till trappan. När jag var i den stora källaren med så många rum som kanske ett vanligt hus skulle ha. Det stod tre bokstäver på varje dörr jag gick förbi, för varje dörr jag gick förbi tände jag min gigantiska ficklampa för att kunna se bättre i mörkret. Då gick jag förbi en dörr det stod M.E.R. vilket kunde stå för "Mira Elvira Raven"...