The Railway

Hon springer från huset hon suttit i bara någon timme innan. Hon vänder sig hastigt om för att kolla om han fortfarande är efter henne. Borta. Som om han aldrig varit där. Utan att veta vart hon är eller något batteri på mobilen står hon nu ensam i mörkret. Till ljudet av en ylande varg på kullen ungefär 400 meter bort står hon genomblöt huttrande och gråter.

- Haaaileey? Kom fram nu, jag vet att du är här. Var inte rädd för mig, det är inte nödvändigt.

Med tung andning pressar hon ihop sig i det lilla utrymmet mellan två containrar vid den halvt övergivna tågstationen. Hailey hör hur han tyst smyger sig närmare. Hon ser en liten bit av hans smutsiga svart-vita nike air max och tar snabbt fram sin fickkniv och andas så ljudlöst hon kan. Mannen kommer närmare och närmare, stanken av hans äckliga parfym och andedräkt blir starkare efter varje steg han tar.

- Hallå! Vad gör du här!? Du får inte vara här!
- Förlåt, men jag letar efter min hund, jag tror hon sprang hit.
- Jaha, okej, men du får inte vara här, jag letar upp din hund så meddelar jag när hon är återfunnen, ditt nummer?
- Ja, visst +46....
- Okej, tack, jag hör av mig.

Vakten pekar mot grinden i en gest om att mannen ska gå. Mannen nickar lätt och vakten går iväg och mannen vänder sig mot Hailey och viskar "Det är inte över än." sedan försvinner båda männen iväg och tystnaden samt den friska luften kommer tillbaka. Hailey andas tungt ut och ställer sig sen upp på ostadiga ben och smyger försiktigt där ifrån.

Hon går längst med staketet och kollar sig om hela tiden för att se till att mannen inte följer henne. Efter ett tag kommer hon fram till en liten gränd, det finns en dörr in till restaurangen som ligger bredvid. Hailey hittar en trasig madrass i containern som står mittemot bakdörren till restaurangen och lägger den bakom containern så ingen ser henne. Den luktar gamla sopor och spya, hennes kräkreflexer kommer igång men hon håller tillbaka så det inte ska lukta mer. Hon drar jackan tätare till hennes frusna kropp och försöker somna.

Någon timme senare vaknar hon av att någon smäller igen dörren till restaurangen. Hon kollar förvirrat upp och ser en stor man gå mot containern med en stor soppåse.

- U-ursäkta, är det mat i påsen?
- Så klart det är, vad skulle jag annars kasta?
- Inte vet jag, kan jag få lite?

Mannen kollar förvirrat på Hailey.

- J-jag har inte ätit på flera timmar och nu har jag ingenstans att ta vägen.

- Kom.

Hailey kollar storögt på mannen och samtidigt med en frågande blick.

- Vart ska vi?

- Bara följ med mig, kom nu.

Hailey reser sig upp och följer sedan med mannen in till restaurangen. Han gör en gest och visar att hon ska sätta sig. När hon satt sig försvinner mannen iväg. Hailey kollar efter honom, men eftersom att hon inte vågar ställa sig upp sitter hon bara kvar och hoppas på att han ska komma tillbaka snart.

Efter flera minuters väntande kommer mannen tillbaka, fast den här gången har han med sig ett fat med ny tillagad mat. Hailey nickar vänligt som tack och börjar sen äta av maten.
- Vad heter du?
- Hailey.
- Varför är du inte hemma nu? Frågar han och pekar på den stora vit-svarta klockan som hänger på den bruna väggen.

- Jag har... Hade problem hemma, och...
- Det är lugnt, du måste inte berätta för mig, jag är ju trotsallt någon du nyss träffat. Han ler vänligt och tar sedan hennes tomma fat och försvinner sedan iväg igen.

Mannen visade sin tillit för Hailey och lät henne sova i restaurangen under natten. Hon ligger på golvet och stirrar upp i taket som kanppt syns i mörkret. Hon hör hur klockan tickar för varje sekund som går. Hon börjar räkna.
- Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjuton, arton, nitton, tju...

Ett krasande ljud hörs och Hailey sätter sig hastigt upp. Hon skakar lätt och trycker sig mot väggen. Svaga steg hörs och hon blundar samt håller andan i hopp om att inte bli upptäckt.
- JAG VET ATT DU ÄR HÄR, JAG SÅG DIG GENOM FÖNSTRET TIDIGARE!
- Bara låt mig vara ifred!

Hon känner ett hårt grepp om sin vänsterarm och blir sedan uppdragen från golvet.
- Släpp mig gubbjävel!
- Vad kallade du mig? Säger mannen med ett argt tonfall.
- Nej, j-jag sa inget, snälla slå mig inte!

Hon känner en enorm smärta i hela kroppen. Hon ligger gråtande och hjälplös på det smutsiga golvet. Mannen slår henne och lämnar henne sen medvetslös på golvet.

Morgonen närmar sig och mannen stack för någon minut sedan då han hörde en bil parkera utanför. Kvinnan som äger restaurangen låser upp och går in. Nycklarna och de nya kokböckerna åker ner i golvet när hon ser det trasiga fönstret och den medvetslösa flickan. Hon springer fram till Hailey och hon vaknar direkt. Ett leende sprids på kvinnans läppar och sedan hjälper hon Hailey upp.

Hailey sitter nu inne på sitt rum hos sin mormor och läser igenom alla kommentarer hon fått på sitt senaste inlägg. "Hon vill bara ha uppmärksamhet." "Ingen har det så jobbigt HAHAHAHHAHA." "Hon är bara en nörd utan något liv." "Gå och häng dig själv xD" "Du borde inte finnas." Alla dessa kommentarer, hur orkar dem? Hailey stänger av datorn och lägger sig med ansiktet ner i kudden. Hennes mormor ropar att hon måste gå och handla, men Hailey bryr sig inte, hon bara ligger kvar i sängen med tårar i ögonen.
- Dem kanske har rätt. Mumlar hon för sig själv.

Hon drar fingret över sina ärr på armen och kollar sedan upp mot kroken i taket där det brukade hänga en lampa. Hon springer ut till köket och hämtar en stol och tar sedan fram repet från sin byrålåda. Hon anpassar repets ögla och tar sedan ett djupt andetag.

Epilog

Hennes mormor kom hem några minuter senare och hittade Hailey hängandes från kroken i taket. Mormor Rita, tog äntligen modet att gå till domstolen och berätta vad som hade hänt. Haileys pappa fick 1 års fängelse för misshandel och eleverna som mobbat och skickat hatbrev till Hailey fick som straff att leva med skulden för hennes död.

Slut.