Var är jag?

Kapitel 1

Jag springer, benen värker, huvudet snurrar och hjärtat slår fortare och fortare men jag slutar aldrig springa. Slutar jag så är det slut på min frihet. Jag vet inte om de fortfarande är efter mig men jag vågar inte chansa. 

Efter ett långt tag springande är jag så trött så jag inte klarar längre. Jag sätter mig ner på en sten. Och är glad att jag lyckades komma undan. Men jag måste lämna stan annars hittar de mig. Jag tar fram en ostmacka och en vatten flaska ur väskan medans jag tänker på ett sätt att ta mig från stan. Jag måste ha en bra plan. Jag har inga pengar så jag måste hitta ett annat sätt. Jag tar fram min dagbok eller som jag väljer att kalla det, min flykt bok.                                                Jag börjar skriva:                                                                                                                                                                  "Hej igen flyktboken! Jag behöver en plan för att kunna ta mig ut ur stan utan pengar och utan att bli upptäckt. Smita på ett tåg eller en buss är för riskabelt. Och man kan inte lita på bilförare om man är mig. Jag måste närma mig centrum och hitta en cykel,motorcykel eller något  innan det blir ljust. Jag ska ut från stan och så är det. Det spelar ingen roll vad jag behöver göra, jag använder alla mina trix om det är nödvändigt. En sak är säkert....Jag kommer aldrig tillbaka till ungdomsfängelset. Jag kan komma vart som helst utom tillbaks till det."

Jag slutar skriva och stoppar tillbaks alla grejer i väskan. Och börjar gå tillbaka vägen jag sprang hit. Den leder in till centrum. De som jagade mig förresten.. De var säkerhetsvakter. Jag blev påkommen för snatteri. Och därför behövde jag springa. Om jag skulle blivit fångad hade jag hamnat i nått "fängelse" igen eller värre behöva träffa en psykolog.

Jag är framme vid slutet av skogen. Gatlamporna lyser upp trottoaren och lamporna i husen lyser ut genom fönstret. Jag smyger ut på gatan och in mot tegelväggen. Jag går sakta längs med väggen tills jag kommer ut från lägenhets området och går sakta mot centrum. När jag kommer fram svänger jag av åt höger och går mot en mörk liten gång som leder till ett övergivet kvarter. I den här delen av stan vågar sig inte många. Här hänger olika gäng och många kriminella håller till i det här området. Jag hänger här ganska ofta. Här letar inte någon efter mig. Här kan jag vara i lugn och ro. Jag går längre in och sen svänger jag åt vänster. Jag går in i en gränd mellan två av de mörka lägenheterna i gränden står det en gammal fåtölj, ett slitet bord och en madrass med kudde och en filt. Det är här jag sover och bor när jag inte är och springer runt i stan. Jag sätter mig ner i fåtöljen och tar fram mobilen.
Sen tar jag fram laddaren och och stoppar in den i det halv trasiga kontakt uttaget. Om du undrar varför jag inte vill få hjälp eller hamna i ungdomsfängelse så är det för att jag älskar att vara fri. Det var därför jag stack från första början. Du kanske tycker jag är konstig men jag vill inte vara fast någonstans jag vill ut och se världen.

Jag tar fram min flyktbok och börjar tänka. Jag får en ide. Det står alltid en cykel utanför ica. Om jag sticker nu hinner jag gå dit, ta cykeln och fly iväg innan de öppnar. Jag tar min väska och mobilen. Sen skyndar jag iväg mot centrum. Och jag hade rätt. Där står cykeln och bara väntar på mig. Jag hoppar upp på den och cyklar fort fram. Jag cykler till min gränd. Du trodde väl inte att jag skulle stick härifrån inatt. Det skulle vara för riskabelt. De skulle förstå att det var jag och jag skulle bli ännu mer efterlyst än vad jag redan är.