[6] Sönderslagen

78 2 0
                                    

Jag vaknade upp. En dröm, och en underbar sådan. Jag såg mig omkring. Detta var inte mitt rum. Jag var i ett av Felix rum. Vänta, hur hamnade jag här? Somnade jag inte i soffan?

Jag gick upp och kollade runt. I ett av rummen hittade jag Amy. Hon såg fortfarande djupt. Jag gick in i ett annat rum, Felix. Jag gick ner för trappan och hittade min skolväska och jacka från igår. I jackan låg mobilen. Jag kollade på skärmen.

12 missade samtal, Horan(mamma)
15 missade samtal, Jäveln(pappa)

Jag låste upp telefonen. Klockan var fyra på morgonen. Inte undra på att bara jag var vaken. Rätt som det var hörde jag en lätt knackning på ytterdörren tätt följd av ett ljud av någon som gick ner för trappan. Jag sprang in i köket och gömde mig där bakom en diskbänk som låg mellan köket och vardagsrummet. Ytterdörren öppnades.

???
"Sover dem?"
Felix
"Aa.."

Den välkända rösten kunde jag känna igen vart som helst. Oscar.. Shit. Vad gör han här?

Jag hörde att de var på väg åt mitt håll. Lyckligtvis så satte de sig i sofforna i vardagsrummet.

Felix
"Varför ville du snacka klockan 4 på morgonen?"
Oscar
"Jag ville inte att de skulle höra.."

Höra vad?

Felix
"Höra vad

Tack gode Gud!

Oscar
"Jag ville snacka om Sally..."

Vad fan!!?

Felix
"Varför?"
Oscar
"Du snackade med henne igår eller hur. I studion kunde jag verkligen se att något var fel.."
Felix
"Ja, vi snackade.."
Oscar
"Om vad?"

Fan Felix! Säg inte!

Felix
"Jag lovade att inte berätta för någon..."

Prais King Felix!

Oscar
"Snälla, jag bryr mig verkligen..."
Felix
"Jag vet, men jag lovade. Om hon ville berätta så skulle hon sagt det till dig."

Uuuuh... Hallå? Jag sitter här..

Oscar
"Jag vet.. Men.. Jag gillar henne verkligen.. Jag vill inte, jag KAN inte se henne sårad.."

Naaaw, vänta, va!?

Felix
"Gillar, eller gillar gillar?"
Oscar
"Gillar gillar.."
Felix
"Har lille Enis blivit kär..?
Oscar
"Sluta!"

Jag kunde höra de båda skratta lite tyst så att det inte skulle väcka Amy och den redan så piggvakna mig. Oscar gillar mig? Hur..? Vaför..? Jag är väl inte en passande tjej till en stjärna?

Felix
"Du har bra smak i alla fall."
Oscar
"Sluta.. Du väcker dem.."

Jag kunde inte hålla mig längre.. Jag ställde mig upp.

Jag
"*ahem*"

De båda kollade på mig. Felix var förvånad och Oscar var.. rädd..? Jag gick mot ytterdörren, tog snabbt på mina skor och min jacka, tog min väska och gick. Just innan jag stängde dörren hörde jag en röst.

Oscar
"Vänta! Sally jag..!"

Men jag stängde dörren och gick. Gick hemåt. Väl hemma gick jag in i vardagsrummet. Mamma satt där. Pappa sov. Hon såg mig med en otroligt arg blick. Hon reste sig upp och slog mig så hårt att jag föll i golvet. Jag brydde mig inte längre om smärtan. Jag reste mig upp igen. Hon kollade förvånat på mig och gav mig en örfil. Jag stod kvar,

Jag
"Är det där ditt bästa?"

She was triggerd.. Hon sparkade mig i magen flera gånger. När jag inte rörde mig ur fläcken blev hon bara surare. Hon gick till pappa och väckte honom då han var starkare. Hon viskade något. Han kollade på mig och gick mot mig. Även han slog och sparkade tills han inte orkade. Jag stod kvar. Hur jag lyckades vet jag inte, men jag stod kvar. Blåmärken och sår överallt. Men jag stod på mina ben. De gav upp. De gick båda in på sina rum och låste dörrar.

Jag gick in i mitt rum. Jag tänkte på min dröm. Den sången. Jag tog fram papper och penna och skrev ner det hela. Den fick heta Never Forget You. Jag satte mig i sängen och tog fram min mobil. På sociala medier hade massa hat kommit in.

"Ingen gillar dig!"
"Varför går du inte och dör?"
"Ta ditt liv! Ingen gillar dig!"

Jag ville göra dem nöjda så jag tog av min tröja lagom och tog en bild på den sönderslagna som som jag lade upp på alla mina sociala medier jag hade. Vilket var snapchat, instagram, twitter, facebook och några till.. Jag fick snabbt massa svar och alla sade typ samma saker.

"Rätt åt dig!"

Ja, det var rätt åt mig...

My Life - O.EWhere stories live. Discover now