Varulvs flickan

Pronolog

Jag tittar ner på min fot. Fan. Var jag tvungen att tatuera mig? Och dessutom tatuera in ett öga. Jag är fane mej dum i hela huvudet.
Jag tar försiktigt av det stora vita plåstret och blir förskräckt av vad jag ser. Det finns ingen tatuering där.
Jag sätter på plåstret igen och tar bort det. Fortfarande inget där. Jag gör så några gånger men det dyker inte upp nån tatuering. Innan jag hinner tänka mer så springer jag ner till min mamma som sitter i soffan och läser twilight. Varför läser hon det där skräpet?
"Mamma jag tatuerade mig idag men se, det finns ingen tatuering" säger jag och pekar på min fot. Hon tittar upp från boken och kollar frågande på mig.
"Älskling vad sa du?" Säger hon och stänger boken.
"Jag sa att jag har gjort en tatuering men den finns inte där nu" säger jag och innan jag fortsätter så märker jag vad jag har sagt.
Du måste lära dig att tänka innan du gör saker. Kom ihåg, kom ihåg, kom ihåg.
"Gumman få se det är säkert ingenting" säger mamma med en förvånads värt lugn och snäll röst. Jag drar bort plåstret helt och visar min bleka hud. Hon kollar och jag märker direkt att hon döljer något.
"Mamma.... Vad är det?" Frågar jag misstänksamt.
"Åh... Vänta så ska jag hämta din pappa. Detta är något vi måste berätta tillsammans" säger hon och ropar på min pappa. När han kommer nickar Hon svagt som om hon vill säga
Det är dags.
Pappa ser väldigt osäker ut och jag blir med ens också osäker. Pappor ska inte vara osäkra dom ska skydda en när monsterna under sängen är för läskiga.
"Du ska nog sätta dig ner" säger mamma och klappar bredvid sig i soffan. Jag sätter mig försiktigt ner och kollar på mina föräldrar som ser väldigt ledsna ut.
Vad fan ska dom berätta. Detta måste vara något viktigt.
"Okej jag ska säga detta snabbt. Du är ingen vanliga människa. Du är en varulv. Vi är inte heller dina riktiga föräldrar. En dag hittade vi bara dig utanför våran dörr med en lapp" säger min mamma. Jag märker inte ens att hon gråter för detta är mycket att smälta.
Vadå inte riktiga föräldrar? Vadå varulv? Jag är ingen fucking varulv.
"Eh... Mm.... Hur.... Hur hänger detta ihop? Varför.... Varför känner jag mig som en människa då?" Säger jag och kollar från mamma till pappa och sen tillbaka.
"Du måste flytta till en skola. Och det är då du lär dig att kontrollera dina krafter" säger pappa och en ensam tår trillar ner från hans kind.
Tyvärr mamma och pappa. Jag kan inte flytta till en ny skola nu. Jag fick nyss reda på att jag är en varulv.