jag var helt ensam hemma för mamma skulle fara på en fest så jag bara låg i min säng och som vanligt tänkte jag på min pappa... Han tog sitt liv för 4 år sen för att han inte klarade av att ta hand om mig eller sig själv så jag blev plaserad hos min mamma, Men hon har mycket pengar problem och trots det så är hon en alkoholist. det är inte alltid vi har mat på bordet men det skadar inte mig, jag har mycket problem jag själv i mitt liv så jag skadar mig själv på många sätt och en av dem är att jag inte äter man kan säga att jag är ett anorexia fall. Jag hörde hur bilarna körde som galningar utanför mitt sovrums fönster och just nu önskade jag bara att jag var ute bland dom där bilarna och känna hur min kropp krossas under dom gasande bilarna. "Mjaaaaaaau mjaaaaaaau" hörde jag hur Miki ropade nerifrån. Åh just det jag har en katt som heter Miki, Hon är en sköldpadds färgad kattunge. "JAG KOMMER MIKI!" ropade jag åt henne och hon blev tystare så jag gick ner och gav henne mat och vatten innan jag gick tillbaka upp på mitt rum. Jag antar att jag somnade för jag vaknade nästa morgon av att mamma skrek "EMMY! KOM NER NU GENAST!" och jag viste genast vad som väntade för det hände nästan varje morgon men idag skulle det bli annorlunda... När jag kom ner så stog hon där och kollade på disken "DU SKULLE HA DISKAT IGÅR NÄR JAG VAR BORTA! NU SKAR JAG MIG PÅ EN GLAS BIT ÄFTER ATT DIN KATT HAR LEKT MED GLASEN!" skrek hon och slog mig i ansiktet. "jag råkade somna lite tidigt, jag är hämskt ledsen" grät jag och kollade ner i marken. "INTE LIKA LEDSEN SOM JAG ÄR! HÄR SKÄR I DIN ARM NU SOM STRAFF, ELLER SKA JAG GÖRA DET?!" skrek mamma och räckte fram ett trasigt glas så jag tog det från hennes hand och skar mig många gånger i armen innan allt blev svart... igen. jag vaknade av att det blev helt blött på hela mig. "upp och hoppa nu. gå och byt om för skolan, du vill väll inte komma sent ellerhur?" sa mamma med en hink i ena handen och pekade på trappen med den andra. Jag sprang upp och bytte om till en långärmad för att dölja mitt bandage som täckte hela min arm sen sprang jag det fortaste jag kunde iväg till skolan och jag han i tid, sen på svenskan så sa läraren "vi har en ny elev som ska börja i våran klass han heter Karl Engström och han behöver någon som kan visa honom runt har vi någon ni vill nominera?" "jag nominerar Emmy!" ropade min värsta mobbare Natalie. "vill du det Emmy?" frågade läraren."när är det" frågade jag snabbt äfter som jag absolut inte fick bli sen hem äfter skolan. "direkt äfter skolan." svarade hon. "jag kan inte då, jag får inte komma sent hem för mamma var super arg på mig i morse..."sa jag snabbt. "äh det är inte så läskigt att visa honom runt, han bitts inte. så det får bli Emmy som visar honom runt på skolan direkt äfter skolan." sa läraren och jag sprang ut ur klassrummet och jag krockade med en person i min ålder och han blev jätte shockad så han hjälpte mig att plocka upp mina böcker "förlåt mig jag är ny och har lite problem att hitta men jag skulle få en rundtur av en tjej som hette Emmy Storm men tills det så kommer jag att yra runt väldigt mycket..." sa han och sen kollade han i mina ögon, jag lovar att jag har aldrig kännt så här för någon någonsin. "jag är Emmy... jag kan tyvär inte visa dig runt äfter skolan men jag kan nog visa dig nu..." sa jag och kollade på honom. "det skulle vara perfect, skulle jag kunna prata om vad som hälst eller är du också en sån där skum person man inte kan lita på?" frågade han och såg sårad ut. "med mig kan du prata om vad som hällst med om jag kan göra det samma..." sa jag blygt. "ja det är bara att prata på. " sa han och jag visade honom till skol biblioteket. "min mamma gör det här mot mig..." sa jag och visade mina ciggarett brännmärken och mina cutt sår och han blev alderens tårögd... "Gjorde din mamma det där?" frågade han och jag såg en ensam tår rulla ner för hans kind. "ja... hon skadar mig mycket och hon dricker jätte mycket så ibland finns det inte ens mat hemma." svarade jag och kollade in i hans vackra ögon. "det måste vara hämskt att veta att ibland komma hem till akohol över allt men ingen mat", sa han tyst och tog min hand. "inte så värst, man vänjer sig vid alkoholen och jag äter inte ens så maten är inget problem." sa jag och han kom närmare mig och kramade mig gråtandes... "låt mig hjälpa dig, jag gör vad som hällst för att hjälpa dig." viskade han och försökte att lugna ner sig själv. "jag tror inte att det finns så mycket du kan göra, min mamma låter mig inte ha någon att prata med..." svarade jag tyst och nu grät jag också. "låt mig då ta dig från din mamma... du behöver hjälp." sa han och det kändes värkligen som om han brydde sig om mig. "ja... ta mig från henne... du har rätt, jag behöver hjälp." svarade jag och tvingade fram ett fake leende. "bra, kom nu. din mamma jobbar väll?" frågade han. "ja det gör hon, vadådå?" frågade jag förvirrat. "vi ska hem till dig och packa dina saker." sa han och jag blev helt förvirrad... vad skulle han göra? kunde han värkligen hjälpa mig? skulle jag slippa mitt hämska liv? "men jag äger ingenting..." sa jag snabbt. "inte ens kläder?" frågade han. "inte ens kläder." svarade jag och tittade ner i marken.
