Olyckan

Kapitel 2 Jag är en Idiot

Joel hoppar...
Han klarar sig men blir förlamad.
Han kan inte röra sig, inte prata men han kan tänka och se och förstå vad som händer och sägs.

När Joel kommer hem sitter Mira och gråtet på sitt rum.
Hon tänker..
JAG ÄR EN HEMSK MÄNNISKA EN REN IDIOT! 😭.

Att han hoppade för mig...
Mitt fel..

Jag går ner och ser han sitta i sin vagn/stol som någon måste köra.

Jag kör han överallt det är mitt fel hör jag mig säga bestämt.. Nu kan jag inte spela tuff tårarna rinner ner för min kind.
Jag viskar i Joels öra
- Förlåt mig.. Du är inte en idiot du är världens bästa bror jag ska hjälpa dig jag ska finnas där för dig förlåt mig.

Jag vet att han inte kan svara men han kan förstå.

Han tittar på mig och jag ser hur hans tår rinner ner över hans kind.
Jag kramar om han försiktigt han börjar le lite grann.

Mamma och pappa är och köper saker som kan hjälpa Joel.

Jag rotar fram choklad, jag vet att Joel är svag för choklad han kan inte motstå det.

Han brukade alltid äta choklad på helgerna jag brukade skoja med han och säga att pappa glömt köpa det, då får han panik och hoppar upp och ner.

Jag minns hur han sprang på fotbollsplanen hur han gjorde sitt första mål och tittade efter mig för att se om jag såg. När våra blickar möttes log han så han nästan sprack.

Han har alltid funnits för mig nu ska jag finnas där för han världens bästa bror!

Jag håller fram chokladen och han ler så mycket han kan och börjar gapa jag river av en bit och ger han.

I skolan på måndag så kör jag han in till klassen.

Dem flesta reagerar med en Stor konstig min.

På rasterna orkade ingen va med han eller ville för att han var handikappad.

Tillslut hade han inga vänner..

Jag var med han på rasterna..
Vi läste humor böcker han skrattade och log.

Men så en dag på en undersökning
för Joels handikapp så fick vi reda på att..