OMG! Mina Vänner Monster!

Kapitel 1 ~ Mina tre monster

Det var en blåsig dag för första dagen i åttan. Det var kallt och dimmigt, jag stod under en gatulampa och väntade på min bästa vän Emma. Efter att ha stått i en kvart kom hon cyklades med sin cykel.
" Tjenare!" Skrek hon till glatt och gav mig en kram.
" Hej" sa jag glatt tillbaka och sedan gick vi den raka vägen till skolan. Vi hängde av oss vid skåpen och gick sedan i salen vi skulle vara i. Vi satte oss höger längst bak i klassrummet, som har varit "vår" plats sedan början av höstterminen i sjuan. Sedan kom det in tre svartklädda tjejer in i klassrummet. Den första längst till vänster var kort och hade en varm hudton och långt svart hår som hon satte upp som en half ponytail med en rosett där back. När det gällde kläder hade hon en kort svart spetsig klänning med knähöga svarta strumpor och klackar. Den andra tjejen till höger var typ en och en halv huvud längre och hade det röda håret i en höstsvans och var jätte blek. Så blek att hon nästan såg ut som ett lik. Hon hade ett vit linne och över den hade hon en college tröja och ett par svarta jeans. Den tredje i mitte var ungefär lika lång och hade vitt hår med svarta slingor som var uppklippt kort. Hon hade en vit klänning och svarta fiskänts strumpbyxor med kängör. De satte sig i mitten längst bak i klassrummet och var alldelles tysta.
"Hej, är det ni som är de nya i klassen?" Frågade jag från det andra bordet.
"Snälla, prata inte med oss tack." Sa den med rött hår kaxigt.
"Ok....??" Sa jag och log tveksamt. " Vilka trevliga människor" fortsatte jag när jag vände mig mot Emma.
" Ja, eller" sa hon och skrattade till skämtsamt.
Vår mentor Anna stormade in i klassrummet och bad om ursäkt för att hon var tvungen att lämna sin dotter på dagiset.
" Som nu ser här har vi tre nya i klassen! Ni kan väl presentera er flr klassen?" Sa vår mentor Anna.
Alla tre kolla på varandra tills den med rött hår tog initiativet.
" Jag heter Valentina"
" Rosanne" fortsatte hon med vit hår. Sedan var det flickan med svart hårs tur. Alla i klassen stirrade på henne under en lång stund.
"Cat det är din tur..." sa Valentina.
"Jag..." började hon säga. "Jag heter... Catarina... Men kalla mig... Cat..." fortsatte hon efter fem minuter.
"Okej,vad bra nu kan väl resten av klassen presentera sig?" Frågade vår lärare. Vi alla presenterade oss och efter lektionen var slut gick jag och Emma till våra skåp.
"Tycker inte du att de tre verkar va lite skumma?" Frågade jag Emma.
"Jo, absolut! Cat kan ju knappt prata!" Sa Emma allvarligt.
"Det är något skumt med dem! Jag känner det bara!" Fortsatte jag.
"Aja, ska vi fortsätta till nästa lektion eller? Var det historia i sal 3B eller?" Frågade Emma.
"Ja, jag tror det..."

*****

Jag och Emma satte oss på våra platser medan våran lärare förberede lektionen.
"Hur var eran sommarlov då?" Frågade han.
"Ja, jätte roligt jag besökte Vatikanstaten!" Sa Emma glatt.
"Du då Steffani?" Frågade han mig.
"Var i min familjs stuga i Gotland." Sa jag.
"Vad ska vi göra idag?" Frågade Emma vår lärare.
"Ni vet, chilla lite när det ändå är första lektionen..." svarade han. "Men vi ska börja göra ett grupparbete också..." fortsatte han.
"Vad kul" sa jag sarkastisk. Sedan fortsatte vår lärare förbereda lektionen och klassrummet fylldes med elever. Vår lärare  började med det gamla vanliga att han hälsade alla välkomna och berättade om grupparbetet som skulle vara om fyra olika typer av revolutioner som har hänt.
" Der ska vara fyra grupper med 6-7 personer" sa han och lottade ut personer i varje grupp. Det blev jag, Emma, Alexander och Cat.
"Typiskt, vi fick Cat!" Viskade jag till Emma.
"Mmm" sa hon tyst.
Vi alla fyra satte oss sedan vid ett bord och tog fram våra datorer och böcker.
"Jag tycker att vi ska jobba med den franska revolutionen" sa Emma och jag.
"Jag håller med!" Sa Alexander och alla kollade sedan på Cat som satt helt tyst och kollade på med sina stora ögon.
"Cat, vi behöver ditt svar. Vill du eller vill du inte jobba med den franska revolutionen?" Frågade Alexander henne.
Cat öppnade munnen och det syntes att hon verkligen försökte säga nåt med lät bli.
"Vi tar det som ja..." Svarade jag åt henne och Cat nickade blygt tillbaks.