Utan Dig

1.8K 24 4
                                    

___________________________

Detta är del 2 av Omar Fucking Rudberg. Det kommer lite info längre ner =]

___________________________

Happy och Omar ska bli föräldrar. Dom ska åka hem från Grekland och sitter just nu på planet.

-Happys perspektiv-

Vi går och sätter oss på våra platser i planet en halv minut innan det lyfter. Planet åker fram en bit och sedan lyfter det. Jag håller hårt i Omars hand. Den är varm och mjuk. Han kysser min panna löst och jag ser oroligt på honom.

''Det kommer gå bra älskling, håll bara min hand'' säger han.

''Lovar du?'' frågar jag oroligt.

''Jag lovar'' Vi skapar ögonkontakt. Efter en halvtimme börjar det skaka.

''Omar?'' säger jag oroligt. Jag känner mig panikslagen. Jag spänner mig i hela kroppen.

''Spänn fast era säkerhetsbälten och håll i er. Vi är på väg att störta i vatten. Alla måste sätta på sig en flytväst och ta sig ut så fort ni kan'' säger en röst från en högtalare.

''Håll mig hand hela tiden och simma ut sen'' Omar försöker låta lugn men han darrar lite på rösten.

''Om vi dör nu, så ska du veta att jag älskar dig'' säger jag och börjar gråta.

''Jag älskar dig med'' säger Omar. Jag ser hur vi närmar oss ett stort och mörkblått hav. Jag tar ett stadigt tag om mitt halsband och jag känner en duns när vi landar i vattnet. Jag släpper Omars hans och tar mig ut. Jag simmar upp mot utan och ser en låten båt med texten SOS. Jag simmar dit. Jag kravlar mig upp i den med blöta kläder. I den sitter två tjejer och en kille. En av tjejerna är medvetslös. Jag ser oroligt på kvinnan som styr båten.

En kvart senare.

''Har ni hittat Omar än'' frågar jag en man i 30-årsåldern. Han skakar på huvudet. Jag får en klump i halsen. Vad ska jag göra? Vi är mitt ute i vad jag tror är nån stor sjö som är riktigt djup. Ungefär 100 meter bort kan man se land där människor sitter invirade i handdukar. Det är dom andra som satt i planet när vi störtade. Jag skakar av kyla. Vattnet var iskallt och mina ögon är säkert illröda av tårar och vattnet. Min tröja är fast i min mage. Mina shorts är inte exakt så eftersom jag har jeansshorts på mig.

*Omars perspektiv*

Vart är jag? Vart är Happy? Och dom andra passagerarna? Jag ser land en bit bort och simmar dit. Vattnet är kallt och mina ögon gör ont. Jag har tittat i vattnet länge. Och svalt det många gånger. Jag kravlar mig upp på kanten och reser mig upp. 50 meter bort står tre tjejer. Ska jag fråga om hjälp? Jag borde göra det. Jag går mot dom.

''Excuse me'' säger jag.

''Hello'' säger tjejerna i kör.

''My name is Omar...''

''... R... Rudberg?'' säger en blond tjej och kollar på mig med stora ögon. Jag nickar och ler lite.

''V...vad... öm.. ville du.. säga...? frågar en annan tjej, också blond.

''Jo, ni märkte nog att det störtade ett flygplan där borta?'' Tjejerna nickar. ''Jag var en passagerare i det planet och har tappat bort min flickvän och dom andra passagerarna''

''Oj...'' mumlar en mörkhårig tjej med solglasögon.

''Tror ni att ni kan hjälpa mig?'' frågar jag. Jag hoppas verkligen att dom kan!

''Javisst!'' säger den mörkhåriga tjejen.

''Vad heter ni?''

''Sofie'' säger den första blonda tjejen.

''Josefin'' säger den andra blonda tjejen.

''Minna'' säger den mörkhåriga.

''Fina namn'' säger jag och ler. Tjejerna blir lite generade. Vi går för att leta upp dom andra.

En halvtimme senare ser Josefin nåt.

''Där borta!'' utbrister hon och pekar. Jag tittar åt hållet hon pekat åt och ser en liten båt. På den står det SOS. Jag säger hejdå och jag simmar iväg. När jag kommer upp från kanten kramar jag om Happy hårt. Jag drar mig ur kramen och vi skapar ögonkontakt.

''Hur mår du?'' frågar jag.

''Bra, du då?'' Svarar hon.

''Sådär, bara att jag har jätteont i ögonen och ett sår på benet''

''Vad hände egentligen?''

''Jag kom till ytan långt ifrån planet. När jag såg land träffade jag tre Foooers som hjälpte mig att hitta dig. Jag lovar att det inte hände nåt mellan mig och tjejerna''

''Okej men såret?'' Jag drar upp byxbenet och Happy får stora ögon. Såret är över nästan hela smalbenet och är blodigt.

''Jag rev mig på en spetsig sten bara'' Jag försöker att låta lugn med egentligen gör det fruktansvärt ont.

__________________________

Första kapitlet i del 2! Hoppas ni gillar det. Rösta och kommentera vad ni tyckte! Kramar från mig!

Utan DigWhere stories live. Discover now