Utan Dig

Hemma

*Happys perspektiv*

Oh, how about a round of applause?

Yeah, standing ovation? Ooh, oh yeah

Yeah y-yeah yeah

You look so dumb right now

Standing outside my house

Trying to apologize

You're so ugly when you cry

Please, just cut it out

And don't tell me you're sorry 'cause you're not

And baby when I know you're only sorry you got caught

But you put on quite a show, really had me going

But now its time to go, curtains finally closing

That was quite a show, very entertaining

But it's over now (but it's over now)

Go on and take a bow

Rihanna's röst hörs mjukt i mina hörlurar. Jag håller Omars hand hårt och stadigt. Jag vill bara hem, lägga mig på sängen och blunda. Jag tittar på Omar.

''Det kommer gå bra'' viskar han. Jag lutar mig mot hans axel, stänger mina ögon. Långsamt. Jag gnider mina läppar mot varandra. Allt är så lugnt i planet. På väg hem. Hem. Åh vad jag saknar Sverige.

Jag vaknar av att Omar försiktigt skakar mina axlar

''Vi är nu på väg in i Sverige. Var vänliga sätt på er säkerhetsbältena. Jag repeterar: sätt på er säkerhetsbältena'' säger den inspelade rösten i högtalarna. Jag knäpper ihop bältet. Genom nästan hela resan har jag sovit. På något konstigt sätt börjar jag tänka på att jag är gravid.

''Omar'' säger jag tyst.

''Ja älskling'' svarar han.

''Jag vill inte ha barn än'' viskar jag.

''Det är okej. Vi kan ta bort det om du vill det'' han ler smått mot mig. Jag bara nickar. Och ler. Jag känner hur vi tar oss ner. Jag tar tag i handtaget på min pastell-rosa resväska. Vi fortsätter ner. Kommer närmare jorden. Närmare, och närmare. Jag känner flygplanet få kontakt med asfalten. Utanför flygplanet är det stilla och solen skiner. Nu rullar planer fritt på den Lena marken. Solen lyser in genom vårt fönster och värmer mina ben. Klädda i svarta tights. Planet saktar in och står stilla. Dörrar öppnas, människor reser sig upp. Jag sträcker på mig. Omar lägger sin vänstra arm om mig och vi går genom den trånga gången i planet. Jag tar mig igenom dörröppningen. Den friska luften känns så fräsch. En djupt andetag och jag känner hur bra allt är nu. Nu behöver jag inte oroa mig för en massa. Bara ta det lugnt och ha det bra hemma i Sverige. Grekland vad inte så bra som jag trodde. Och nu kan killarna få repa på sång och dans.

Hemma i Göteborg är det också lugnt. Jag och Omar bestämde att vi skulle ses igen imorgon. Han kramar och kysser mig. Vi säger hejdå och jag styr stegen mot mitt hus. Jag går förbi två lägenheter och där står det vita välbekanta huset. Jag trycker in ringklockan och mamma öppnar. Jag kramar om henne.

''Jag har saknar dig'' viskar hon. Jag ler som svar. Mina skor drar jag av och sätter på golvet. Jackan hänger jag upp på en ledis krok. Jag tar min resväska och går upp till mitt rum. Städat och fint. Jag packar upp kläderna från min resväska. Nästan hälften ska tvättas. Resten viker jag ihop och lägger in i garderoben. Jag sätter på musik och kollar Instagram och sånt. Mina ögonlock åker sakta ner och sluter sig.

_____________________________

Äntligen! Andra kapitlet ute! Hoppas ni gillar det, rösta och kommentera för fler kapitel!

Puss