Onsdag
Jag tar mina nya solglasögon för att lägga ner de i väskan och inser hur mycket jag kommer sakna min lägenhet. Här spenderar jag all min tid. Jag pluggar, jag äter, jag sover, jag hänger med kompisar, jag kollar på tv, och allt annat man kan göra här. Jag har inte tänkt på det så förut. Jag har mest känt en lättnad över att åka bort ett tag och bara upptäcka nya platser, och först nu, NU, inser jag vad denna platsen egentligen betyder för mig. Men jag kommer ju alltid tillbaka får man hoppas. Det finns väl ingen risk för att dö i djungeln. Iallafall inte så länge jag har mina upptäcksresande vänner med mig.
Nu är det bara att bära av mot flygplatsen. Där väntar de andra på mig för att ta flyget som går om 3 timmar.
Jag ringer en taxi och sitter inväntande i trappuppgången, och så ser jag en taxi stanna utanför. Jag går ut och frågar om det är mig han väntar på. "Ja" svarar han snabbt. Jag hoppar in och tränger ihop mig i baksätet med mina väskor. Det här ska bli så spännande. Ett helt nytt och väldigt spännande äventyr väntar på mig.
Väl framme på flygplatsen ser jag de andra vänta på mig. Alla är redan där utom två stycken. Bäst att de skyndar sig, tänker jag.
2 timmar senare
Flyget ska precis lyfta. Jag har aldrig flugit förr så det är riktigt pirrigt. Men det går säkert bra. Bredvid mig sitter en snäll tjej. Vi har pratat lite med varandra innan och hon är faktiskt den enda jag känner i gruppen. De andra känns inte riktigt som att de vill välkomna en...
Flygturen tar längre tid än förväntat. Jag hade trott att det skulle ta kanske en timme men nu har det gått två och en halv. Det är lite nervöst. Tänk om de har flugit fel?
Till slut landar vi och när jag går ut ur planet ser jag att vi står på en stor backe och nedanför är det bara en stor djungel. Tänk egentligen hur många djur som gömmer sig där, och här ska vi vara i 3 veckor. Vi ska sova under bar himmel. Eller inte riktigt kanske. Det kommer nog vara ganska många grenar med löv ovanför oss.
Vi börjar gå mot skogen. Vi följer en stig ner mot den östra sidan och allt verkar vara så underbart. Doften, vädret, växterna, allt är så fint. Särskilt nu när kvällen börjar närma sig. Men samtidigt är det ganska kusligt. Då och då får vi syn på en och annan orm eller groda. Grodorna är vi extra rädda för då de kan vara riktigt giftiga. Men vi fortsätter iallafall att gå och tillslut hittar vi en bra plats att sova på. Det är ganska öppet så alla får plats med varsin sovsäck i gräset. Ledaren har även tagit med sig två tremannatält som man kan sova i om man mot förmodan inte vill ligga här ute och upptäcka natten.
Torsdag
Jag vaknar snabbt upp och tittar mig omkring. Alla verkar sova, men så hör jag någon.
- Hallå, är du vaken?
Jag kollar åt höger och ser en av killarna i gänget.
- Ja, svarar jag hastigt.
- Visst var det spännande att sova mitt här ute i djungeln? Frågade han med ett skratt.
- Ja det var det väl, svarade jag.
Jag gillar inte honom, han är en sån där stereotypisk kille som bara är läskig. Jag gillar inte såna människor. Jag går och sätter mig en bit bort och börjar pilla med lite löv och grenar som ligger på marken.
Efter några timmar är alla uppe på benen och vi ska ut på våran första "upptäcksfärd". Jag tycker att det ska bli såååå spännande, det tycker säkert alla andra också.
Vi börjar gå ut mot den stora skogen. Här finns ingen stig att följa så vi går dit vi känner för. Som tur är har vi alla varsin GPS. Annars hade vi nog alla tappat bort varandra och vi hade aldrig hittat tillbaka. Det finns en team som hela tiden håller koll på vart vi är för att vi inte ska försvinna här ute i djungeln. Men vi går iallafall, flera timmar i sträck i väntan på att se något spännande. Just då får jag syn på en lång hängbro långt där framme. De tar inte lång tid innan de andra också får syn på den och vi skyndar snabbt dit.
- Vem vill gå över först? Frågar ledaren.
Ingen svarar.
- Bron ser inte särskilt stabil ut... Säger jag tyst.
- Nja, det kan jag hålla med om. Men vi måste över om vi vill komma nån vart.
Då går killen som pratade med mig i morse fram till brons fästen.
- Jag kan väl ta och börja då. Säger han.
Han börjar gå och när han har kommit ett tiotal meter ut ramlar han och skriker till. Vi alla börjar skrika. Han håller ett stadigt grepp om ett rep som han lyckades få tag i innan det värsta kunde hända. Kommer han ramla ner? Tänker vi alla nervöst. Det här är det värsta jag har varit med om. Det hade kunnat hända mig... I och för sig är det hemskt vem det än händer men jag funderade ändå på om jag skulle börja gå.
Då händer det som inte får hända. Repet går av och han faller ner mot den stora skogen under honom, och så hör vi inget mer.
- HALLÅ?! Ropar ledaren skakigt.
Vi får inget svar. Jag börjar skaka och storgråta i panik. Nu vill jag bara åka hem.
