Samuel

Samuel känner hur någon drar av hans mössa bakifrån. Han vänder sig snabbt om och ser Jonte och hans kompisar som kastar den emellan sig. De skrattar och kastar allt längre och längre. Det är andra gången idag som de gör så. Samuel hatar att gå till skolan, han känner en klump i halsen, tårarna är inte långt borta. Han hör hur de säger elaka saker som att mössan är skit ful, att man inte kan ha mössa när det inte är någon snö. Sånt som de alltid säger. Samuel vet att han inte kan göra något, då slår de ner honom. Det drar en kall höstvind och Samuels bruna hår fladdrar. Han vänder sig om för att gå hem från skolan utan sin mössa när han får den kastad på sig. Han tittar upp och ser att Jonte står och tittar på honom. Kan det ha varit Jonte som kastade den till honom? Samuel vet att detta kan vara hans enda chans att komma hem utan att behöva förklara för mamma vart mössan tagit vägen. Han sätter den på huvudet och vänder sig om för att gå hem när han hör hur killarna viskar något om att de ska kasta Samuel i dammen imorgon efter skolan. Han ryser av tanken på hur kallt det är i dammen, det är ju nästan is. Han börjar gå med snabba steg och stoppar händerna i jackfickorna.

Samuel har en stor klump i halsen när han hör skolklockan ringa. Nu slutar skolan. Det är idag som han ska bli kastad i dammen, om han inte lyckas smita undan. Jonte och hans vänner, Tim och Kristian, har haft koll på honom hela dagen och sett till att han inte kunnat äta lunch i matsalen. Idag kastade de Samuels väska i en pöl, för att visa hur de skulle göra med honom sen. Som tur var hade de kastat ut allt i väskan först så hans läxor och uppgifter inte blev förstörda, men det var lite jobbigt att leta efter dom ute på den stora skolgården. Samuel hade trott att Jonte, Tim och Kristian skulle sluta med det här efter sommarlovet, men det är precis likadant nu i femman som i fyran.
Alla elever i klassen skyndar sig ut ur klassrummet, alla utom Samuel. Han funderar på vilken väg han ska ta hem, han tänker inte ta den igenom parken. Han sitter och funderar ända till fröken kommer fram och säger att han måste gå. Han svarar inte utan går bara ut ur klassrummet.

Samuel har jätteont i magen och det känns som att huvudet snurrar. Han bestämmer sig för att det är bäst att gå genom skogen, det går snabbast och då kan han springa in mellan träden och gömma sig. Han brukar behöva göra det ibland, när han blir jagad av Jonte.
Det är först när han kommer in i skogen som han slappnar av lite mer och börjar tänka på vart han ska springa om de följer efter honom. Samuel orkar inte mer, det är jättejobbigt att behöva vara rädd hela tiden. Hans mamma vet inte att det är såhär. Det var såhär på förra skolan också, innan han bytte i trean. Fast nu är det värre än någonsin. Han vet inte vad dom vill honom. Vad har Samuel gjort som gör att han ska bli behandlad såhär! Är det för att hans pappa lämnade honom hos sin alkoholist till mamma, som inte ens kan laga mat till honom när han kommer hem från skolan, eller för att han inte har alla nya moderna grejer som iPhone eller Nike skorna? Han har ju inte ens pengar till en godisklubba och hans mamma tjänar inga pengar. Det är knappt att hon har råd till lägenheten dom bor i.

Samuel stannar tvärt när han ser vem som står på stigen. Kristian. Jonte har säkert sagt till Kristian att stå och vänta på honom. Han måste bort härifrån, men vart. Det finns ingenstans att springa, det är en brant sluttning till vänster och på andra sidan är skogen tät som en mur. Kristian går mot Samuel nu. Nu är det över, tänker Samuel. Han känner hur hjärtat börjar slå hårdare och han blir torr i munnen. Kristian kommer närmare och närmare, när han är nästan ända framme kastar Samuel sig in i tätskogen, i ett försök att komma undan. Det skulle han inte ha gjort. Han hann knappt ta språnget in i tätskogen innan Tim och Jonte slet tag i honom. De hade ett järngrepp om varsin av Samuels armar, det spelade ingen roll hur mycket han sprattlade och sparkade, det hjälpte inte. Dammen är inte långt ifrån skogsstigen, 5 minuter ungefär. Samuel känner hur den där klumpen i halsen är större än någonsin och paniken är som galen i honom.

Det var de snabbaste 5 minuterna i hela Samuels liv för nu var de redan framme vid dammen. Han har försökt komma loss hela vägen hit och nu är det i stark panik och ångest som han försöker vrida och vända på sig, men även det är hjälplöst. Det är folk i parken, inte många men de är där. De ser allt, men ändå står de bara och tittar. De står och ser på när en elvaårig pojke släpas fram till kanten av dammen utav tre andra elvaåriga pojkar. De kan inte tro att detta är lek. De måste se hur mycket han spjärnar emot och rädslan i hans ögon eller märka det faktum att han skriker. Ingen hjälper. Allt folk låtsas som att de inte ser vad som håller på att hända. De låtsas som att de inte märker hur han blir kastad ner i dammen med alla sina kläder på och väskan med alla läxor och skolgrejer. Samuel vet att alla har sett vad som har hänt och inte ens när Jonte och hans vänner går därifrån får han någon hjälp. Han tar sig upp ur dammen med alla blöta kalla kläder och den förstörda väskan. Vattnet var precis lika kallt som han hade föreställt sig och det blåsiga höstvädret gjorde det inte bättre. Nu orkar han inte mer.

Samuel stod uppe på balkongen. Det är fyra våningar upp i huset han bor. Hans mamma kunde inte se till att han kunde få ett eget rum men hon skulle ha en lägenhet med en balkong att röka på. Han hade precis kommit hem från skolan och sitt ofrivilliga dopp i dammen. Han hade inte brytt sig om att byta kläder han hade bara släppt skolväskan i hallen och slängt jackan på golvet. Hans mamma är inte hemma, hon är på krogen, där hon alltid är. Han har bestämt sig. Han ska aldrig mer gå till skolan med ont i magen, aldrig behöva oroa sig om han ska få någon mat att äta, aldrig mer se Jonte och hans äckliga vänner. Han såg ner över landskapet framför sig. Detta är det sista han kommer se i livet. Gulbruna löv ligger överallt på asfalten nedanför honom, och där ser han dammen. Hans blöta kläder och minnen av hur det är i livet är vad som inte ska stoppa honom från att hoppa. Han klättrar upp på staketet på balkongen. Det är några människor ute. Det är några som tittar upp på Samuel, men ingen säger eller gör något. Samuel sätter sig ner på stängslet. Han är rädd. Han börjar ångra sig, men så ser han dammen igen. Då är han inte rädd längre. Långsamt trycker han ifrån med händerna och hoppar.

---------
Tack för att du läste min novell! :) Berätta gärna vad du tyckte om den<3