Vad skulle jag göra utan dig ((Pausad))

Vad händer

Kl 10:46

Plötsligt hör jag kvistar brytas bakom mig och steg som kommer allt närmare mig..
●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●●
Jag vänder mig om och ser en person i svart bomberjacka och en grå hoodie med luvan uppdragen. Röda speakers och händerna i fickan. Jag ser personen från sidan och det ser ut att vara en kille i min ålder, han går fram till en soptunna bredvid mig och slänger ett papper. Sedan sätter han sig bara nån decimeter ifrån mig. Det är då jag ser det. Han vänder sig om och ser mig djupt in i ögonen och ler. Martinus! Omg, vad händer egentligen?! Martinus sitter bredvid mig!

Jag ler tillbaka och börjar gråta av glädje, jag vänder ryggen mot honom för att han inte ska se när jag torkar bort tårarna. Jag känner en varm hand mot min rygg och jag vänder mig om igen. Han sätter sig närmare och omfamnar mig i en varm och mysig kram. Han tar bort håret från mitt ansikte och frågar försiktigt "Går det bra med dig?" jag nickar som svar och förklarar "jag trodde aldrig att jag skulle få träffa dig på riktigt, du är liksom min.." Jag avbryter i rädsla att han ska tycka jag är fånig. Men han förstod direkt och fyller i "crush?".

Jag fnissar och nickar. Jag sätter mig till rätta igen och torkar de sista tårarna. Jag ler mot honom och granskar honom noga från topp till tå. Han gör detsamma med mig. "Var är Mac?" frågar jag lite förvånat, och han svarar snabbt att Mac hade gått in tidigare än honom.

Vi sitter länge och bara pratar, om allt möjligt. Men det roliga har alltid ett slut och i detta fall är det jag som måste hem och äta. Men vi bestämmer oss för att ses imorgon.
Martinus hjälper mig upp och han ställer sig framför mig och ser mig djupt in i ögonen..Han tar av sig luvan och lägger sin hand under mitt nyckelben och smeker min kind med sin tumme.

Hans läppar närmar sig mina och bara nån centimeter ifrån att kyssas så drar jag ifrån och springer hem.
När jag kommit hem stänger jag dörren till mitt rum och slänger mig gråtandes på sängen..

Kl 14:57

Pappa kommer in på mitt rum och sätter sig vid sängkanten. "Vad är det som har hänt gumman?" Frågar han. Otacksamt skriker jag att han ska gå vilket jag snabbt ångrar. Han ville ju bara hjälpa mig men pappa och mina kärleks problem klickar inte riktigt

Hur dum får jag va! Självaste Martinus försökte kyssa mig och vad gjorde jag?! Sprang därifrån! Hur tänker jag? Jag är liksom störtkär i honom! En dummare människa än mig finns inte...

Efter en stund får jag ångest över att jag skrek åt pappa så jag går ner till hans kontor och sätter mig. "Hej" säger han lite okoncentrerad medan han letar bland alla pärmar. "Hej..förlåt för att jag skrek på dig.." säger jag.

Han höjer blicken mot mig och ler förlåtande. Jag ler tillbaka för det där leendet betyder alltid att han förlåter mig. Efter en stund av pratande tipsar han mig om att gå till Familjen Gunnarsens hus och prata med Martinus. Förvånande nog lyssnar jag och bara några minuter senare står jag i deras hall mitt framför Martinus.

Han ser inte arg ut men om jag säger såhär hans vackra hasselnöts bruna ögon söker inte min blick..
"Förlåt" får min lilla mun fram. Jag kan säga så mycket ibland men när jag verkligen behöver en förklaring hittar jag ingen.

Han tar min hand försiktigt och leder mig upp till hans rum. Vi sätter oss i sängen och han ser på mig. Han öppnar munnen för att säga nåt och säger "Det gör inget..jag borde i te ha gått på sådär. Det är jag som ska säga förlåt. Men liksom.." och så avbryter han.

Jag ser rakt in i hans ögon, mina favorit ögon av alla på hela Jorden. Bruna, vackra, glänsande. "Jag vet inte varför jag sprang iväg..jag ville kyssa dig..jag visste bara inte hur det skulle bli sen..nu hatar du mig.." Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder. Toppen jag har bara ett linne också! Inget att torka tårarna med..

Martinus ser på mig och ställer sig upp. Han sträcker fram handen och hjälper mig upp. Han torkar bort tårarna en efter en..varsamt stryker han bort dem. Jag ser på honom. Han placerar ena handen om min nacke och andra på försiktigt vid min svank och trycker mig mot sig i en varm kram. Jag kramar honom tillbaka och drar in hans doft. "Inte en chans i världens att jag hatar dig" viskar han och kramar om mig hårdare.

Där står vi, mitt på golvet i Martinus rum och kramas. Plötsligt öppnas dörren och där står.. Mac!!!
Vi släpper ifrån kramen och ser båda lika stelt på Mac som mest ser förvånad ut men brister snabbt ut i ett enda stort leende och kommer in.
"Hej!" säger han och ger mig en snabb kram. Jag hälsar tillbaka. "Jag visste inte att du hade en flickv.." säger han till Martinus som snabbt avbryter honom och säger "Hon är inte min flickvän". Mac nickar som "okej visst, men jag tror dig inte" och går ut.

Jag ser ledsamt på Martinus som lika ledsamt ser på mig. "Kan vi inte ens vara vänner?.." suckar jag. Martinus tar tag under mina kindben och pressar sina läppar hårt men försiktigt mot mina.

Jag blundar och besvarar kyssen. Omg vad händer?! Denna gången är det Tinus som drar ifrån. Jag tar tag i hans arm och ler mot honom. "Vad är fel Martinus?" Frågar jag oroligt. Han ser på mig och säger "Hur är det? Jag vill inte hålla på med dig om du inte vill eller utan att veta var vi står".

Dialog mellan Martinus och Michelle:

Michelle "Vill du att det ska bli nåt?"
Martinus "Ja..Men inte om du inte vill.."
Michelle "Jo men då vill jag att vi är helt ärliga mot varann"
Martinus "Absolut, jag lovar"
Michelle "Då säger vi så"
Martinus "Lägg till mitt nummer i dina kontakter så messar jag dig sen, numret är *********** "
Michelle "Jag lägger till det sen, mitt nummer är *********** men nu måste jag gå hem Tinus. Vi ses "
Martinus "Vi ses bby"

Hela 1115 ord! Det går framåt😙
Hoppas ni gillar min bok och tipsa gärna era vänner om ni känner att det är nåt att läsa💞kommentera vad ni tycker och vad ni vill ha ändrat (var ärliga)💞Lämna gärna röster, snart kommer en ny del💞
Ha det bra sålänge💞

Hej sålänge!🤗💋