Förvandlingen

Från dag 1

Vecka 9.
Jag ser Ella stå vid sitt skåp. Jag går fram till henne. Hon ser mig inte, hon bara stirrar tomt framför sig. "Hej!" säger jag till henne. Hon bara stirrar tomt på mig.
"Hur mår du?" Frågar jag oroat. Hon ler. "Jag mår bra." Säger hon och hennes fina leende försvinner när hon går mot lektionen.
Nästan samma sak händer varje dag under veckan. Hon bara stirrar tomt framför sig och ler bara när man pratar med henne.
Vecka 10.
Jag ser Ella stå vid sitt skåp. När jag går fram till henne ser jag att hon har ett stort blåmärke på armen. "Vad har hänt med din arm?" Frågar jag och ser hur hon sätter på sig en tjocktröja. "Jag ramlade med cykeln på vägen hit." Sa hon och höll sig om armen.
Jag märker fler blåmärken under veckans gång men får ingen förklaring till varför.
Vecka 13.
Jag ser Ella vid sitt skåp. Jag går fram till henne. "Hej." Säger jag lugnt. Hon ser på mig men kollar snabbt bort. Hon säger inget. Hon kniper ihop ögonen hårt och tar ett djupt andetag innan hon tittar upp och ler kort mot mig. Hon är blek och tunn. Hon har knappt ätit de senaste veckorna.
Vecka 17.
Jag ser Ella vid sitt skåp. Jag går fram till henne och ger henne en kram. Hon kramar mig tillbaka hårt och jag hör att hon håller tillbaka tårarna. "Jag vet att du inte är okej. Du ska veta att du kan prata med mig." Säger jag för att lugna ner henne. Jag känner hur hon nickar med huvudet djupt i min famn. Jag släpper inte förrän det bara är några minuter kvar innan vi börjar.
Jag är med henne hela veckan för att ge henne stöd men hon vill inte säga vad som har hänt.
Vecka 20.
Jag ser inte Ella vid sitt skåp. Jag tar fram mobilen och ringer hennes mobil. En signal. Två signaler. Hon svarar inte. Sakta går jag mot lektionen med mobilen hårt i handen. Var är hon? Jag känner en hand på axeln och vänder mig om. "Jag trodde inte du skulle komma." Det kommer bara ut som en viskning och jag känner hur det svider i ögonen. Jag möter Ellas blåa ögon. De ser sorgset på mig, nästan som om de vill säga mig något. "Förlåt." Viskar hon kort och ger mig en kram innan vi går in på lektionen.
Torsdag vecka 24.
Jag ser Ella vid sitt skåp. Hon tar ut alla sina saker och lägger det i hennes väska. Vi slutar skolan idag. Jag går fram och hjälper henne innan vi går in i klassrummet för att få våra betyg.
Det knackar på dörren och jag går och öppnar. "Hej." Hör jag en bekant röst säga i mörkret. Vi sätter oss på soffan i vardagsrummet. Vi är ensamma hemma. "Öppna det här imorgon." Säger hon och ger mig ett fint dekorerat brev. Innan hon går ber hon mig att vända mig om. "Du ska veta hur mycket du betyder flr mig." Viskar hon i mitt öra medan hon sätter på mig ett guldhalsband med ett hjärta på.
Tisdag vecka 25.
Jag stirrar ut i det grå vädret och känner hur tårarna trillar ner på min svarta fina klänning. Jag håller hårt i mitt guldhalsband med vänster hand och brevet med höger hand. Bilsätet känns kallare än någonsin, och allt jag hör är regndropparna som slår hårt mot bilfönstret. Varför gick Ella över vägen? För att komma till andra sidan.