Jag öppnar dörren till min lägenhet och hänger upp min millitärgröna bomberjacka på en vit krok. Mina låga vita Nike Air force sparkar jag av mig, sedan går jag in i köket. Min mage kurrar, så jag tar en titt in i kylskåpet, som är helt och hållet tomt. Så en lämnar min mun, när jag inser att jag måste gå och handla mat. Jag flyttade hit igår, så vad hade jag egentligen väntat mig när det var tomt igår också. Men igår beställde jag bara pizza, för att jag orkade inte direkt ställa mig och göra mat efter att jag fått hit alla grejer, åkt ända ifrån Dalarna, och sagt hejdå till alla. Lat? Ja kanske lite.
Men jag vet att det ligger en Ica, ungefär tio minuter härifrån, så den får det ta och bli. Återigen sätter jag på mig skorna och jackan, tar nyckelen som jag lagt på en hylla. Och går ut därifrån med min plånbok och mobil i varsin hand. Höga skratt hörs, och jag ser två killar i min ålder komma gåendes uppför trappen. De tystnar direkt när de får syn på mig, och med ett rött ansikte så tittar jag ned i marken och fortsätter gå framåt. För de var inte direkt fula, om vi säger så.
Jag fortsätter nerför trapporna, tillslut så kommer jag ned till porten, och jag joggar ut, styr stegen emot Ica. En kall vindpust slås emot mig, och jag drar jackan tätare kring kroppen. Det är påväg att bli vår, och all snö har nästan försvunnit. Fast ja i Stockholm så är det ju inte lika mycket som det är hemma i Dalarna, där jag tidigare hade bott. Det är i mitten av Mars nu. Efter ungefär tio minuters promenad så skymtar jag en skylt som det står Ica på.
Jag tar en varukorg, och letar efter varorna som jag har skrivit upp på en lapp, tidigare.
Grönsaker, choklad, yoghurt, mat, dricka, ja lite allt möjligt går jag runt och lägger ned i varukorgen.
Tillslut, efter kanske en kvart så är jag klar, och ställer mig i kön till kassan."200 kronor" ler hon som sitter i kassan, åt mig. Jag tar upp mitt kort, och sätter in det, och betalar. Sedan plockar jag ned alla varorna i en plastpåse och går ut, väl där möts jag av en kille som står och håller på med sin telefon, som jag mycket väl känner igen.
"Anton?" Frågar jag, och han tittar upp i från telefonen med höjda ögonbryn. Ett leende formas på hans läppar och han omfamnar mig i en kram.
"Det var längesedan, vad gör du här om jag får fråga?" Säger han och tittar på mig. Jag ler tillbaka.
"Ja något år sedan typ, men jag har flyttat hit nu, kom igår!" Han spricker upp i ännu ett leende. Han är en nära vän, som jag tappade kontakten med pågrund av att han flyttade hit med sin familj för några år sedan.
"Schysst, men vi får väl ta en fika eller någonting snart, tycker jag nog! Tyvärr har jag lite brottom iväg till en middag!" Säger han och kliar sig i nacken.
"Med en tjej, huh?" Frågar jag honom med ett retsamt flin. Han ler generat, och jag fnissar bara. Han är söt.
"Men jaa okej, men du får ha det så bra, så ses vi, det är bara att höra av dig!" Säger han och ger mig en mysig kram som jag snabbt besvarar.
"Detsamma!" Säger jag, och vi går åt olika håll.
_____
Holaa amigozzzzz, första kapitlet ute på min nya fanfiction, detta blev ett ganska kort kapitel, men det är ju bara första liksom :) Hope you like it <3!
YOU ARE READING
Glömd || F.S
Fanfiction"En dag så kommer du att glömma bort mig, du kommer att glömma de finaste minnena vi hade tillsammans. Kom ihåg att jag älskar dig Josefiné, din Felix ♡"