KAPITEL 1 - JAG HÖLL PÅ ATT DÖ
Jag heter Josefina och är 17år och nu bor jag med min moster här i Canada. Min barndom var inte lätt, jag fick leva med min svåra asma och jag var alltid ensam och jag hade inte gått i skolan på 3år. Jag var mobbad av mina kompisar och familj. Den enda som stod upp för mig var min hund Frigge.
Den 17 Mars 1999
Jag var 10 år när allt hände och när allt var som värst.. En sommar 1999 var jag hemma själv. Min mamma och pappa var på en sommarfest några hus bort. Jag var hemma med min dalmatin Frigge.
Min mamma och pappa lämnade mig nästan ensam i detta stora hus i Stockholm. Dom trodde jag skulle sova.
Min mamma brukade alltid läsa en lång bok för mig innan jag skulle sova men denna kväll var annorlunda. Inget var som det skulle.
Jag visste inte att dom hade lämnat mig. Innan mamma gick till festen så läste hon en saga för mig och jag somnade i några timmar. Mitt i natten brukar jag vakna av mardrömmar. Jag sprang in till mammas och pappas rum men ingen var där. Jag började gråta och jag sprang ner och kolla om dom var där. Men det var tomt, jag hörde ingen och jag såg ingen. Frigge var till och med borta.
Helt plötsligt fallde jag ihop. Jag fick ett asma anfall. Jag hade inget minne av vart jag la min blåstubb för min asma. Jag sprang runt och jag kände att det blev svårare och svårare och ännu svårare att andas. Efter några minuter låg jag på köksgolvet och jag höll på att dö. Jag skrek och pepp hur länge som helst.
30 minuter senare
Jag vaknade upp på ett vitt sjukhus. Det stod en gamal tant och kollade på mig med stora ögon.
- Vad har hänt? frågade jag.
- Du höll på att dö, du låg på golvet och jag räddade ditt liv! Sa tanten.
- Var är m-mamma? Frågade jag med hackig röst.
- Det undrar jag med. Polisen har försökt att få tag på dom, ingen vet var dom är. Sa tanten med en ledsen minn.
Jag svarade inte. Jag borrade in mitt huvud i kudden och grät.
