Flickan som Ingen visste något om

Måndag, 17 april

Klockan är 6.36 och jag vaknar av att mitt alarm ringer. Jag sätter mig upp på sängkanten och gnuggar mig trött i ögonen. Jag har exakt 54 minuter på mig innan jag måste gå till bussen.
Jag känner att det är kyligt i mitt rum och går fram till garderoben och tar fram min allra varmaste tröja som är grå och går ner på halva låren.
Att vara utan byxor är fan det skönaste som finns.
Jag går ut till köket och med mig har jag min mobil. Jag tar fram yoghurt, müsli och en skål och sätter mig vid matbordet. Från övervåningen hör jag min brorsas musik som dundrar i högtalarna.
Efter att jag ätit upp så går jag och klär på mig. Det får bli ett par svarta tights och en vit, långärmad tröja. Jag borstar igenom mitt långa ljusbruna hår och sätter upp halva håret i en hästsvans och resten låter jag vara utsläppt. Jag fyller i ögonbrynen och tar lite mascara, sedan går jag tillbaka till sängen. Jag sätter i hörlurarna och försvinner in i min egen värld som jag gör varje morgon. Den första låten som kommer upp är "Någon Annan". Jag blundar och lyssnar intensivt på texten som jag kan utantill.
När låten är slut är klockan 7.25 och jag går ut till hallen för att sätta på mig mina vita skor. Jag sätter på mig min svarta bomberjacka och går mot skolan.
När jag ser skolbyggnaden så känner jag genast ångest sprida sig i min kropp, men jag försäkrar mig själv att "det är bara 2 månader kvar på denna skolan."
Jag går in igenom skolans dörr och går snabbt mot mitt skåp. En bit bort ifrån mitt skåp står tjejen som jag hatar mest. Matilda Thorén. Tjejen med perfekt klippt hår, flest vänner, flest killar på snapchat, störst bröst och drygaste attityden.
Hon sprider alltid rykten om alla som inte är vän med henne, går alltid och snackar om hur många hon har legat med i helgen och kastar alltid en sur blick emot mig.
Jag höjer volymen och tar ut min bild mapp. Sedan går jag i takt till musiken till musiken mot klassrummet.
Inne i klassrummet så sätter jag mig längst bak, vid fönstret. Där sitter jag alltid för det känns tryggt, jag får ingen uppmärksamhet på mig när jag sitter där.
På bordet bredvid mig sitter Linnéa. Hon med konstiga kläder och inga vänner. Jag har inget emot henne, jag tycker synd om henne. Jag har försökt ett antal gånger att sitta med henne men hon vill vara ifred.
Efter att jag slutat för dagen så går jag hem.
Såklart så har både mamma och pappa redan plockat fram spriten. Jag går fram plocksallad ur kylskåpet och går till mitt rum.
Jag sätter på en av mina favoritlåtar och börjar sjunga. Det är det ända som får mig att må bra