Det är konstigt, för jag kan må skit, men jag har ingen aning om varför. Jag kan ha ångest en hel dag, och inte veta anledningen. För jag har inga problem. Min vän säger att hon har en depression och en annan har en lätt psykos. Men jag, jag har inga sådana problem. Det känns så dåligt att klaga över hur jag mår, på grund av att jag inte har några påtagliga problem, men samtidigt måste jag få prata. Jag kan inte gå runt och hålla tyst bara för att andra har det värre. Eller? Visst, jag har hög stress av skolan, men det har mina vänner också. Jag tänker också hela tiden och är orimligt blyg - men det är inte riktiga problem... Jag får aldrig chansen att prata om mina problem med någon, eftersom att alla har det så mycket värre.
Jag vet inte vad jag ville säga med detta, men finns det någon som känner igen sig?
YOU ARE READING
Overthinking
PoetryAllt från dikter till tankar och samhällsproblem,rakt från min hjärna eller mitt hjärta. TRIGGERWARNING - kommer ta upp ämnen som kan uppfattas känsliga för vissa, bara så ni vet!
