Något nytt, något bättre

Vi har träffats, vi har pratat, Nu?

Han bara satt där, så perfekt. Hur beskriver man perfekt? Ja, jo tjena. Det vet väl ingen men han är min typ av perfelt. Han sitter alltid där på samma plats i klassrummet med sina söta fräknar, gulliga glasögon och röda hår. I dessa berättelser brukar det vara den töntiga tjejen som är kär i den populära killen, nu är det annorlunda. Jag är populär, jag har allt man kan begära som tonårtjej i sin övergång till vuxenlivet. Alltså jag arton åriga Freja är hopplöst förlorad i min labbparner i NO. Det är liksom något hos honom som attraherar mig. Han verkar vara en sådan person som inte "vill han något" av mig. Jag menar, jag är populär. Jag ska inte ljuga här, jag har legat med en stor andel killar. Det har blivit så på de senaste att killar hellre har sex med mig istället för att liksom pratat med mig. Men han gör det, han pratar med mig. Blyg är han men han pratar med mig och då är det inte populära mig utan han pratar med mig. Jag längtar tills skolan imorgon.

Det där irriterande alarmet väcker mig igen. Jag skulle vilja kasta in telefonen i väggen eller varför inte ner för balkongen! Men jag fick den igår av pappa och jag vill inte ha sönder den bara för att jag kan, går den sönder får jag en ny, svårare än så är det inte. Okej, kläder. Garderob vad har du att erbjuda mig idag? En simpel vit tight t-shirt, svarta jeans med hål på knäna och ett par svara Louboutin när vi ändå håller på. Jag tar på mig min klocka och armbandet jag fick av mormor innan hon dog och går vidare till sminket. Inget hårt, basen blir som vanligt (primer, foundation, concealer och puder på de hela) på med lite kindben och neutrala fransar och jag är snart nere hos min bror Fabian i köket. Han steker ägg, till oss båda. Vi äter och pratar lätt om dagen som komma skall. Fabian är nitton och har tagit studenten i sommras och jobbar som personlig tränare på gymmet en bit bort. Han är den som står vid min sida nu istället för våra föräldrar. De jobbar, jobbar och jobbar hela tiden och glömde jag nämna att det är utomlands också. Pappa är i nuläget i Afghanistan, han är högt uppsatt inom det militära. Mamma? Ja hon är någonstans där ute i världen. Hon jobbar inom SÄPO och kommer väldigt sällan hem. Kanske ett brev på födelsedagen om man har tur. Hon har lagt hjärta och själ i sitt jobb och kommer hem en gång om året för att fira jul. Det samma gör pappa.

"Kör du själv idag eller ska jag skjutsa dig?" frågar Fabian när klockan börjar närma sig halv åtta.
"Jag tar mig fram på egen hand, men får jag ta Porschen idag? Jag ska ta hem några vänner."
"Freja, hur många är några? Vi kom ju överens om max två vänner på samma gång."
"Det är inte ens säkert än att de kommer, Fabian. Förresten så vet du att jag allt som oftast lyssnar på vad du säger."

Det slutar med att jag får ta den iallafall även has tvekande. Grejen är ju den att det är bilen han brukar använda för att hålla en lägre profil. Vi är rika av mammas och pappas jobb för att de tjänar bra. Svårare än så är det inte och både Fabian och jag har körkort men alla bilar vi har är typ "för mycket". Vi har bara maffiga bilar, maffig herrgård och en rik vardag.

Fabian följer med mig ner till garaget och ger mig nyckeln.

"Jag åker och byter en bil senare, kanske två. Jag vill hålla en lägre profil, så jag tar en bil till dig och en till mig. Du får en med fyra dörrar detsamma får jag. okej?" Han tittar frågade och allvarligt på mig. Jag nickar och pussar honom på kinden och trycker på fjärrkontrollen så att garageporten öppnas och sakta men säkert rullar jag upp för rampen till vår vändplan bort till den stora grinden längre fram. Utanför det stora tomtområdet gasar jag till och rattar min väg till skolan.

Vid skåpet möter Derek (svenskt uttal) upp mig. Han ler mot mig och ser på mig med sina chocklad bruna ögon in i mina kristall blå. Varför han glor? Ingen aning, jo kanske för att vi var på samma fest förra helgen och han kanske fick bästa ligget någonsin. JA, jag låg med honom. Misstag! Han har kollat på mig så sedan dess och har även försökt kyssa mig ett x antal gånger. Jag bryter vår ögonkontakt med att vända mig om "kaxigt". Stänga skåpet och med skarpa steg och böckerna tätt mot bröstet tar jag mig snabbt till no salen där han självklart sitter på sin plats,  bredvid min.

"Hej, förlåt att jag är sen." Det var jag inte, de är hela fem minuter kvar tills vi börjar men, woopsi.
"Hej Freja, kolla klockan. Fem minuter och 45, nej 43 sekunder kvar." Han ler mot mig med sitt breda leende.
"Aha, drog visst hemifrån tidigare idag."
"Freja, vad är det? Du beter dig lite konstigt."
"Va? Nää. Okej Derek kollade konstig på mig så jag kom hit tidigare."

Han skrattade lätt för sig själv och tog av glasögonen för att rengöra dem med sin t-shirt under den kortärmade skjortan han bär. Då såg jag något jag inte sett förut. Han har ABS! klart och tydligt ser man att han har ett rejält sex-pack. han verkar duktig på att dölja det då man inte märker de utan att han lyfter tröjan. faktiskt så har jag aldrig sett honom stå upp. Det här måste vara pinsamt. undrar hur lång han är. Hmm, 1,80 kanske. Hans röda hår är stylat idag och verkar ha lagt ner tid på sin outfit idag.

"Ska du någonstans idag?" frågar jag
"Va? Nej hurså?"
"Du är så uppklädd, jag tänkte om du ska göra något speciellt idag."
"Uppklädd? Freja, jag har alltid på mig liknande kläder."

Kinderna blir lika röda som håret, mitt hår som är rött naturligt rött. Då menar jag inte sådär gillgt rött som går åt de orangea hållet utan rött med naturliga lockar som jag plattar för att de inte ska bli lika som en afro. Han ler och går tillbaka till att läsa ur sin No-bok.

Per (no läraren) kommer in och lektionen börjar och vi ska prata genus.

Efter lektionen stannar jag. Han sitter kvar extra varje lektion för att slippa trängseln ut. Jag sätter mig bredvid honom och granskar hans rörelser, tills han märker av att jag är kvar. Han ler mot mig och fortsätter att plocka ihop sina saker. Han tappar pennan, Jag går runt bordet och ska precis ta upp pennan innan jag stöter i huvudet i hans och jag ramlar bakåt. Han har alltså räckt sig efter pennan samtiditgt som jag.

"Aj!" Det gör ont och ondare gör de när huvudet bultar.

"Shit, förlåt." Han kliver av stolen och ,wow han är lång, hjälper mig upp. "Förlåt, gud. Snälla förlåt mig." Jisses vad förtvivlad han blir. Jag kollar på klockan och ser att min skoldag är över, en lektion på måndagar.

"Jag vet hur du kan gottgöra mig." Han tittar förvirrat ner på mig men nickar.

"Okej?"                                 

Vi möts utanför skolan huvudingång och börjar gå mot bilen. Jag vet att jag egentligen skulle ta hem vänner idag men jag skriver snabbt ett sms till mina två vänner angående inställda planer. Jag vänder blicken mot honom och vi börjar åka från skolans parkering in mot stan. Han skulle gottgöra mig och då får han följa med mig på lunch i centrum.

"Pizza eller Subway?" frågar jag honom innan jag stänger av motorn. Han tittar på mig och svara enkelt efter pizza. Jag ler mot honom, han verkar stel. Varför?

Hos pizzerian senare så beställer vi en att dela på då vi båda egentligen inte är så hungriga. Jag får reda på så mycket om honom nu som jag inte hade en aning om. Till exempel att han gått om ett år i grundskolan vilket gör honom ett år äldre än mig, haha lika gammal som Fabian, han är en riktig gymråtta och älskar naturen. Så det enda "nördiga" med honom är glasögonen. När vi ätit klart vill jag umgås mer med honom, men vad ska vi göra?

"Vill du följa med hem?"