~Connors perspektiv~
nu står jag och glor i spegeln som ett jävla ego, som vanligt. mitt hår är perfekt, lika så är mina kläder som visar av mina as snygga tatueringar. en tajt svart t-shirt och ett par svarta jeans med ett par vita converse. allt var perfekt... ja förutom att mamma skriker och slår sönder huset i sitt fylle stadie och min pappa är som bortblåst. jag kutar ut och smäller i dörren, dom är hopplösa.
~Beccas perspektiv~
han såg. han såg mina ärr.
jag kommer hem i panik, ingen är hemma. bra. alla tankar bara rasar genom skallen, tänk så sprider han det vidare! tänk så får mina föräldrar reda på det, jag vill inte, jag vill inte sluta. det är som en drog. och jag älskar den lika mycket som jag avskyr det.
sliter av mig tröjan och tittar på mina armar, hur skulle någon kunna älska detta.
jag måste rensa tankarna, jag hoppar in i duschen och hoppas att all oro ska sköljas bort med vattnet. De gjorde det inte såklart.
när jag var påklädd igen så tänkte jag mer... lugnt. varför skulle han sprida det vidare? han har säkert redan glömt det
~Connors perspektiv~
här satt jag igen väntandes på Mia min lillasyster, hon är hopplös värre en jag om det är möjligt. hon var ganska kort med rött hår och fräknar, jag såg hennes flammande hår komma gående bland den stora gruppen folk, hon var bara 13 år alltså 5 år yngre än mig, pappa hade dragit när hon var 3 så hon mindes han inte. men det innebar även att hon inte mindes den bra tiden innan han drog. dörren rycks upp och jag ser att hon är arg.
"vad har du gjort?" frågar jag när jag startar bilen. "det var inte mitt fel!" "nä nä vems fel var det då? jultomten" hon skrek år mig att hålla käften och det blev tyst. mina tankar började flyga iväg, dom hamnade på fickan jag träffade innan idag. och jag kunde inte låta bli att undra varför hon skar sig. varför hon mår så dåligt. hennes armar var ju helt söndertrasade. hon kom från en rik familj och va ganska söt inte riktigt snygg men söt vad kunde en lilla fröken perfekt som hon ha för problem liksom vad kan vara så svårt i hennes värld. men jag har mina egna problem att tänka på, jag stötte undan tankarna och lämnade av Mia sen åkte jag vidare. det var dags för fest.
~Beccas perspektiv~
jag hatar min mamma, jag hatar mitt fett, jag hatar den natten. jag satt vid mitt skrivbord och målade dom små svarta figurerna som jag alltid gjort ända sen jag var liten. dom bor i mitt huvud kan man säga, jag vet att dom inte gör det men det känns så. dom är en del av mig. jag måste ta mig samman. jag är inte personen som festar. men det kan man säga att min granne är, varje lördag väller det in folk i huset och stör grannskapet.
han är en snäll kille jag var mycket med han när jag var yngre Sam eller Samuel som han egentligen heter. jag behöver tänka på annat, jag vet att jag får komma jag har blivit frågad innan. jag har aldrig varit på en fest innan men någon gång måste ju vara den första. men då kom ett problem... jag kan inte ha klänning eller något linne, jag skulle sticka ut så mycket om jag kom där med tjocktröja och jeans. nä jag stannar hemma vad tänkte jag ens på. jag? gå ut? nej bara nej. jag gick och la mig i sängen
jag vaknade runt tre tiden det var inte ovanligt, jag satte mig upp hyperventilerande och gråtandes alla dessa drömmar. jag måste ut, få luft.
jag sprang längst kvarteret det är det ända som kan lugna mig, eller ja nästan. men detta är helt klart det minst skadande. jag känner hur det bränner i halsen och hur min kropp kämpar efter luft. det är en skön känsla, ibland håller jag andan när jag springer bara för att få känna kroppen kämpa.
~Connors perspektiv~
gud va det är trångt här inne, det finns ju inget syre. jag måste bort från allt dansande folk och alla fyllon. Jag dricker inte. det är inte min grej, alla tror att jag gör det men så är det inte, dom har fel. Inte sen mamma visade vad som kan hända.
jag kommer ut och känner kylan slå mot mig. jag ser det komma någon springande längst gatan. vem fan är ute vid den här tiden? när personen kommer närmare ser jag att det är tjejen jag såg idag, vad gör hon uppe?
^^^^^^^^^^^^^^^
YOU ARE READING
En sista chans
Romancejag hade mina problem. det förnekar jag inte, jag trodde jag klarade mig själv. Men nu efter allt inser jag att jag aldrig behövt en person mer. För efter allt som har hänt skulle jag inte tveka att uppleva den sorgen jag kände bara för att få ha en...