I skogens mörker

57 4 7
                                    

Jag följde hivspåren i full galopp tills marken framför mig gick över till en hård stig där hovspåren inte syndes. Jag fortsatte på den stigen och lyssnade efter ljud som skulle kunna komma från en häst. Flera gånger tycke jag att jag hörde en gnäggning men det var bara falskt alarm. Men så plötsligt hörde jag något som fick mig att tvärvända och svänga bönan till höger och galoppera in mellan trädstammarna. Mina armar skrapade i träden och det började svida lite i högerarmen men jag manade ändå på bönan mer. Jag berömde honom för att han var så duktig.. och då! Precis när jag lutade mig fram och klappade bönan på halsen.. under två stora täta granar kunde jag se hälften av en liggande hästkropp.. jag satt av bönan och ledde honom bredvid mig till granarna. När jag lyfte på granriset möttes jag av två trötta bruna ögon under en rufsig pannlugg.
___________________________
Jag slog armarna om Happy och grät hysteriskt.
"Vi hittade henne!!!" Utbrast jag och gav bönan en kram också "bönan vi hittade Happy!"
Bönan frustade och Happy gnäggade trött.  Jag visiterade henne och insåg att det inte var någon stor skada på henne. Hon hade fastnat i ett rep med båda bakbenen och försökt sparka och dra sig loss för hon hade sår på benen. Men såren såg som tur var inte så läskiga ut. Jag var otroligt tacksam mot mamma som tvingat mig ta med en kniv. Nu skar jag upp repet och Happy reste sig försiktigt på darrande ben. Jag gav henne en puss innan jag trädde grimman över hennes huvud och satt upp på bönans rygg. Sen började vi i sakta mak skritta hemåt.
______________________________________________________
ÄNTLIGEN nytt kapitel! Det är kanske inte det bästa men blev nöjd med det för en gångs skull❤🌟

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Apr 11, 2017 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Att älska hästar! Du och jag Happy! Where stories live. Discover now