Sakta stänger jag balkongdörren bakom mig. Stjärnorna går knappt att se den mulna kvällen. Om det ens finns någår stjärnor där bakom? Nätterna blir bara ljusare och ljusare, snart kommer hela dygnet vara ljust. Jag ser ut över skogen på vår bakgård. Vinden får den att kraftigt ryta. Som, typ...
Lejon.
Jag står där en stund tills jag inser att jag fryser, min korta klänning värmer absolut INTE mina smala ben tillräckligt, trots den varma dagen som varit. Jag vänder istället och går in.
"Pappa har du sett min mobil jag kan inte i hitta den?" Pappa ser upp ur tidningen. "När hade du den senast?"
"Några timmar sedan"
Han rycker bara på axlarna. "Tänk lite" för det var ett mycket hjälpande svar.
Jag skulle ladda den, så var det. Min laddare, den var borta, så, jag tog mammas?
Jag rusar mot hennes sovrum och grabbar telefonen vid eluttaget.
Mobilen är sönderbomad av snaps och noticer, och ett sms.
Hej "okänt namn haha"
ser är Marcus :)
Jag ler genast. Ärligt så trodde jag att han aldrig skulle skriva.
Hej ;)
Det är i hennes perspektiv här om ingen fattade det haha
