15 Anledningar | Justin Bieber

THE LETTER

Tack för att du läser, det betyder mycket.

LÅT: RIVER FLOWS IN YOU- ORIGINAL - YIRUMA

THE LETTER- 15 ANLEDNINGAR

/Jason McCann

Kära Jason

Jag har alltid försökt att säga det här, men det har inte varit det lättaste. Jag har gått och hållt det som min djupaste hemlighet. Fast jag ville att du skulle få veta den.

Jag vet att nu är det försent men nu behöver jag inte bry mig längre. Jag behöver inte bry mig om alla skulle tycka illa om mig efter det här, jag behöver inte bry mig om ifall alla gick och pratade skit bakom min rygg och ifall du aldrig skulle prata med mig mer.
För nu är jag borta, osynlig för världen, osynlig för dig.

Alla våra blickar, alla våra beröringar, allt du sa till mig.. det betydde något Jason.
Jag älskade dig. Mer än som vän. Men det förstod ju aldrig du.

Det ögonblicket när jag trodde att allting jag någonsin drömt om skulle bli verklighet var på sommarfesten förra året när våra läppar rördes vid och du smekte min kind och kollade in i mina ögon som att du älskade mig.
Sedan sprang du iväg och ropade att det hela var ett misstag som aldrig skulle hända igen. Du var bara full, du älskade mig aldrig.

Jag var så kär i dig Jason, jag drömde om dig. Jag drömde att din hårda kropp nuddade vid min samtidigt som våra läppar var synkade.
Jag förstår om du äcklas, men jag vill inget annat än att säga sanningen just nu.

Därför har jag spelat in 15 olika kasettband med anledningar varför allt blev som det blev. En av dem är din.
Jag vill att du sprider vidare dem 14 banden som finns kvar till dem följande namnen;

Julia Baker
Michael Pratt
Brianna Fost
Linnie Mondue
Isaac Mechelle
Peter Galley
Mollie Anderson
Christy Foley
Gal Petersen
William Jensen
Felix Watt
Lea Valiere
Hedwig Gale
Esther Christensen

Tack, jag tror att jag kan lita på att du gör det, eller?

Var du som alla andra?
Var du annorlunda?
Brydde du dig någonsin om mig?
Vad tyckte du om mig innerst inne?
Såg du mig?
Kunde jag lita på dig?
Litade du på mig?
Älskade du mig tillbaka?
Eller kände du rent hat mot mig?

Jag har så många frågor, Jason men dem kommer aldrig bli besvarade. Frågorna du har till mig kommer däremot att bli det. Men dem jag har till dig, vet bara du svaret på och så kommer det att förbli.
För alltid.

Nu är jag borta.
Saknar du mig?

Kärlek, Justin.

Om jag saknade honom, klart som fan att jag fucking saknade honom. Han var den ända för mig. Det fanns bara Justin, Justin, Justin. Ingen annan.

Det var så jävla fittigt av honom att göra såhär, att bara försvinna utan någon förvarning. Jag önskade att jag bara hade kunnat se igenom honom, sett hur han egentligen kände sig. Men jag hade inga fucking superkrafter. Förlåt.
Det var inte fittigt gjort av honom. Jag visste aldrig hur han kände och vad som han gick igenom. För han ville ju aldrig säga nånting. När man frågade honom hur han mådde svarade han bara med ett enkelt bra. När jag sedan såg på honom att han inte mådde bra alls började han prata om något annat. Vad hade jag kunnat göra? Vad gjorde jag fel?
Allt, jag gjorde allt fel. Fuck mig.

Jag höll brevet hårt i mina skakande händer. Jag kände hur tårarna rann hejdlöst ner för mina kinder.
Jag hade nästan aldrig gråtit förut. Men nu gjorde jag det. På grund av honom. Justin. Jag älskade honom. Mer än en vän. Men det fick han aldrig veta för jag var så jävla feg och se vad det nu ledde till..
Allt var mitt fel, om jag bara hade låtit mig själv älska honom hade det här aldrig hänt.
Jag hade talat om för honom hur mycket jag älskade honom varje dag, jag hade gjort allt han sagt till mig att jag skulle göra, jag hade gjort allt för honom.
Det gjorde jag i o för sig, men det var aldrig nog. Han visste aldrig att jag älskade honom.

Det var 2 veckor sedan allt hände och jag hade fortfarande inte fått in det i mitt huvud. Justin Drew Bieber, killen jag aldrig vågade älska. Han var död. Han fanns inte längre.

Dag efter dag gick jag med skulden i min kropp som aldrig skulle försvinna. Allt var mitt fel, och jag ville avsluta livet på alla dem som hade skadat Justin på något sätt. Även mig själv.

Jag hade ingen speciell lust att leva längre. Jag ville bara se Justin. Jag ville röra vid honom igen, jag ville känna hans perfekta läppar mot mina. Jag ville lyssna på alla banden för att höra Justin's röst igen och sedan bara dö.

Jag kollade på mig själv i spegeln, jag såg förjävlig ut. Torkade tårar över hela kinderna, ögonen helt röda och lite mörklila påsar under dem och mitt hår var slitet som fan, flottigt också. Jag tog inte så bra hand om mig själv längre.
Jag hade ingen att imponera på. Det fanns ju heller inte någon lust att leva, så varför skulle man bry sig om hur man såg ut?
Om bara Justin hade förstått hur fucking vacker han var. Hans ögon, jag drunknade i dem varje gång. Han brukade fråga varför jag stirrade på honom, han brukade tro att det var något fel på hur han såg ut eller att han hade något i ansiktet. Jag sa bara nej då och tittade bort igen. Mina tankar var annorlunda dock så perfekt som han var, han hade inga fel. Aldrig.
Han brukade säga att han ville se ut som mig. Att ingen ville ha honom för han var liten, smal och ful. Men han visste aldrig att personen han sa det till ville ha honom så fucking mycket, mest av allt i hela världen.

Jag önskade att det fanns något som kunde få tillbaka honom, men kärlek kunde inte få tillbaka någon till livet.
Fitta.
Varför var inte livet som det är i filmerna man såg när man var liten?
Varför?
Då hade vi funnit varandra och levt lyckliga i alla våra dagar.

Jag skulle lämna ut alla band, lyssna på dem och sedan bara dö.

Dö vid 18 års ålder, hur kul var det?
Bara jag skulle få se Justin igen.

Rösta och kommentera för mer och snabbare uppdatering❤️
/Elin