7. Tillsammans, eller?

30 1 1
                                    

~ Veras perspektiv ~
Har kollade mig omkring och såg någon sitta i en av sängarna lite längre bort. Det kanske var Marcus?
Jag gick fram till sängen, jo det var Marcus. Han grät, jag hade aldrig sätt han gråta förut. Jag satte mig på sängkanten.
"Marcus, vad är det?" sa jag.
Han tittade på mig med tårögda ögon men tog sen över sina händer för ansiktet igen.
"Snälla Marcus, du kan berätta" sa jag lite högre denna gång. Har det nått med Sanning & Konka att göra?
Han nickade. Och jag förstod att det var att han behövde berätta vem som var snyggast och sånt. Men det var ju egentligen inte så farlig?
Tillslut satte han sig upp. Han var såååå söt💗
"Jo, Vera. Jag vet inte om du..du gillar mig?" sa han och tårarna fortsatte att komma ut över kinderna.
"Marcus!! Gillar du mig? Påriktigt?" frågade jag och log stort.
Han nickade.
"Och vet du, det gör jag med" sa jag och kramade han lääääänge.
Det kändes så bra att krama han, jag hade alltid haft ett hål i min mage. Och det kändes som att Marcus skulle kunna fylla det. Han var så underbar💖
"Ska vi gå ut tillbaka till dom?" frågade jag Marcus.
Han ryckte på axlarna och sen sa han:
"Kan vi inte stanna här inne, du och jag..."

Ojojoj mer??✨

Sommarkärlek ~ M&MWo Geschichten leben. Entdecke jetzt