Kär i min lärare

Kapitel 1 ( Början )

Jag är kär i någon. Det är första gången i mitt liv som jag känner såhär på riktigt. Hon är helt perfekt, snäll, snygg, rolig, smart förutom en grej. Hon är min lärare Jag ska berätta hur allt började. Jag går bara i sexan, men har alltid känt mig mogen för min ålder mentalt. Jag tycker mer om att umgås med folk som är 2-3 år äldre än med de i min ålder Därför borde jag väl inte ha blivit förvånad när jag fick en kärlek på en äldre också. Mycket äldre hon är 28 år äldre än mig. Hon är inte från Sverige heller. Måste alltså prata engelska med henne och då blir jag extra nervös.
Jag pratar snabbt och tyst varje gång vi inleder ett samtal, men när de få gångerna det händer vi har pratat lite längre är jag inte alls stel. Hon är dock aldrig Pinsam, Iallafall Jag började i en ny skola till hösten, kände några få men inte många. , Jag har alltid ogillat no, som min lärare undervisar i, men sen hösten har det varit mitt favoritämne. Inte så mycket för att jag är kär i hon lite kanske utan för att hon är en oerhört bra lärare och underbar som person Första gången hon gick in i klassrummet var jag fast. Jag var inte kär då, men jag tyckte redan då att hon var den bästa läraren jag har haft i hela mitt liv. Hon är perfekt helt enkelt och som sagt tyckte jag det redan innan jag började gilla hon mer än som en bra lärare Jag minns inte exakt när det började men jag vet att under höstlovet 2017 satt jag och en vän och spelade dator och pratade. Han var den första som fick veta och jag tror inte att jag själv var helt säker på att jag gillade henne då Efter det fick en klasskompis veta. Jag litade på han mycket då och det gör jag fortfarande. Vi träffades första gången den hösten när vi började i samma klass.
Jullovet var bland de värsta perioderna i mitt liv. Inte bara på grund av detta, men det är inte det jag ska berätta nu. Jag drömde om läraren nästan varje natt under lovet, och började ha en bild på min mobil som jag kollade på innan jag skulle sova, en bild från skolkatalogen.
Nu har det avtagit lite men det känns fortfarande varje gång jag ser henne. Då hugger det till i hjärtat typ och pirrar i magen och jag ler och följer hon med blicken. Alltid. Tankarna på hon finns alltid i bakhuvudet och det är ibland svårt att koncentrera mig på annat. Jag kan inte ens njuta av mina helger mer. Allt jag vill på helgerna är att komma tillbaks till skolan.
Vissa av mina vänner tror inte på mig när jag säger att jag inte vill att det ska bli något emellan hon och mig. Jag tycker att hon är snygg. Men jag vet att det skulle vara moraliskt fel om det hände något mellan henne och mig. Dessutom skulle det inte vara så trevligt Även fast den här delen av min berättelse inte är ett avslutat kapitel så känns det bättre nu än innan Jag hoppas bara att det försvinner innan sommarlovet.