Det var midnatt. Allting var stilla. Midnats solens svaga ljus lyste upp den grässtäckta kullen som jag satt på. Det var svalt ute och allting kändes nästan overkligt. En liten svart korp satt i trädet närmast mig. Då tog tystnaden slut.
Ett fasansfult skri skar genom natten. Det var korpen. Korpen skrek. Och grät blod tårar.
Då kom mörkret.
YOU ARE READING
Korpskriet
FantasyAllting började då. Den där tysta sommar natten. Som förendrade mig, föralltid.
